# ID: svediakorp-gov403923
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 509
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag vill tacka fru Glase för hennes utmärkta betänkande.
Kommissionen öppnade debatten med sitt meddelande om odeklarerat arbete på våren år 1998.
Vi är nöjda att kunna säga att den har stimulerat debatten både med de europeiska institutionerna och inom medlemsstaterna.
Tiden är inne att samla resultaten av denna debatt.
Därför välkomnar jag särskilt parlamentets initiativ att ta upp denna fråga nu.
Kommissionens meddelande inriktades på den politiska strategin för att ta itu med detta viktiga problem.
I den framhävdes behovet av en integrerad strategi för att bekämpa odeklarerat arbete som innefattade både förebyggande åtgärder och sanktioner.
Dessa gäller två dimensioner av odeklarerat arbete: Det kan ses som en fråga som handlar om enskilda personer som utnyttjar systemet och undergräver solidariteten i processen eller som resultatet av större flexibilitet på arbetsmarknaden och en långsam anpassning av gällande lagstiftning.
Jag gläder mig att finna att parlamentet är överens med kommissionens analys.
Parlamentet verkar också dela åsikten att huvudinsatsen måste tas på medlemsstatsnivå.
I själva verket är det den blandade situationen på arbetsmarknaden, blandningen av skatt och socialförsäkring liksom hur företeelsen socialt accepteras som avgör nivån av odeklarerat arbete.
Av det skälet kan den åtgärd som kan vidtas på gemenskapsnivå bara bli minimal och måste inriktas specifikt på de områden där gemenskapen kan skapa effekter.
Kommissionen är också övertygad om att odeklarerat arbete bör hanteras inom ramen för Luxemburgprocessen.
Vi anser att odeklarerat arbete aktivt bör tas hänsyn till i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning.
Vi arbetar tillsammans med medlemsstaterna för att se till att så sker.
Vi välkomnar parlamentets stöd i denna fråga.
Kommissionen kan dock påverka genom att utveckla en standardmetod för att beskriva och registrera omfattningen av odeklarerat arbete och att bedöma effekten på ekonomin och på social solidaritet.
Detta har vi gjort genom meddelandet år 1998 och kommer att fortsätta göra det.
Kommissionen håller nu på att genomföra en undersökning av olika åtgärder som använts för att bekämpa odeklarerat arbete i utvalda medlemsstater för att identifiera en bra policy.
Resultatet av denna undersökning kommer att läggas fram vid en konferens i slutet av året.
Att ha en årlig övervakning och rapportering om detta problem skulle vara ett tungt förfarande och inte tillföra mycket nytt.
Vi för inte glömma att odeklarerat arbete är ett djupt rotat fenomen.
Förändring tar tid.
För att ha denna fråga kvar på dagordningen och för att säkerställa att utvecklingen följs upp vill vi föreslå att rapportering sker vart tredje år.
Kommissionen håller med parlamentets analys om att kvinnor, om än inte en majoritet av odeklarerade arbetstagare, ofta arbetar under förhållanden av större osäkerhet och utnyttjande.
Kommissionen kommer med de möjligheter den har att fortsätta bevaka situationen och rapportera om den inom ramen för befintliga rapporter om lika behandling.
Det är mycket viktigt för att bibehålla den drivande kraften för att införa och förstärka jämlikhet mellan kvinnor och män.
