# ID: svediakorp-gov403918
# author: Flautre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 407
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi talar om svartarbete får vi inte glömma att vi åsyftar fallet med byggnadsarbetare, som är de mest utsatta för vädrets makter och arbetsolyckor, och att våra diskussioner också avser de personer som utnyttjas av beklädnadsindustrin, personer utan någon som helst social status, och ofta inte heller uppehållstillstånd.
Dessutom måste man tillägga den nya ekonomins hjälpredor, vilkas arbetstid, övertid och lön styrs av den ökade osäkerheten och flexibiliteten.
Vi talar kort sagt om en form av utnyttjande i arbetet, vilket visserligen är negativt för de offentliga finanserna på grund av förlorade skatteintäkter och avgifter, men vi får aldrig glömma att vi talar om en utestängning som drabbar mellan 10 och 28 miljoner unionsmedborgare, allt enligt kommissionens uppgifter.
I stället för att brännmärka offren bör vi ägna oss åt denna särskilda form av brottslighet på arbetsgivarnivå.
Att jämställa dem som föreslår den här typen av arbete och dem som tar ett sådant arbete är inte anpassat till verkligheten och t.o.m. chockerande.
Det betänkande vi behandlar undslipper inte denna kritik, och det gäller även kommissionens meddelande.
Vad skall man göra?
Integrera det odeklarerade arbetet på arbetsmarknaden eller anpassa arbetsmarknaden till dessa superflexibla arbetsformer?
Jag är rädd att de förslag som består i att sänka skatter och avgifter och öka flexibiliteten på arbetsmarknaden bara leder till att marknaden blir ännu mer avreglerad, vilket till slut riskerar att legitimera denna föregångare till det superflexibla arbetet.
Som betänkandet säger: fattigdomen gynnar den svarta ekonomins välstånd, vilket tvingar löntagare och egenföretagare att acceptera den.
De säkraste metoderna för att minska lockelsen hos odeklarerat arbete i alla sektorer är att bestämt kämpa för att skapa kvalitativa aktiviteter och en kvalitativ sysselsättning, att sätta fokus på arbetsvillkoren samt att begränsa otryggheten.
Det krävs också åtgärder för att undvika att vissa villkor för underleverantörer och offentlig upphandling uppmuntrar egenföretagare eller småföretag att illegalt eftersträva förmånliga marginaler, vilket anbudsgivaren förbjuder dem att göra.
Det som krävs är inte att reglera mindre, utan snarare att förstärka resurserna hos de myndigheter som har i uppdrag att kontrollera arbetsmarknaden.
I vissa stater anger arbetslagen att alla illegala arbetskontrakt måste omvandlas till tillsvidarekontrakt på heltid.
Det skulle med all säkerhet vara en mycket aktiv politik, en stark uppmuntran för berörda arbetsgivare att legalisera arbetstagarnas situation.
