# ID: svediakorp-gov403917
# author: Sbarbati (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 578
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tar tillfället i akt att tacka Glase för hennes betänkande, vars innehåll kommer att få stor betydelse.
Det rör sig om ett extremt komplicerat betänkande som jag i utskottet i vissa avseenden ansåg vara försiktigt: försiktigt av nödvändighet om man betänker att sysselsättningspolitiken är medlemsstaternas ansvar och därför inte tillåter en reell och objektiv behörighet från Europaparlamentets, och därmed också EU: s, sida.
Vi står med andra ord inför en faktisk svårighet som man måste komma över, en svårighet som inte är försumbar.
Som min kollega från PSE nyligen framhöll, så handlar det om att utarbeta en ny strategi mot den komplexa bakgrund som hela problemet med arbete och sysselsättning utgör; en strategi som uppmanar medlemsstaterna att i ett första steg offentliggöra uppgifterna om den egna arbetsmarknaden och det odeklarerade arbetet.
Fortfarande saknar vi detaljerade uppgifter om samtliga stater; vi vet med andra ord inte hur stort problemet är i samtliga medlemsstater, och inte heller vet vi egentligen någonting om de stater som har ambitionen att bli medlemmar i Europeiska unionen.
Problemet är komplicerat: vi har en procentandel som varje år stiger och ökar i förhållande till bruttonationalprodukten, vi har en andel på 15 procent, mycket typiskt som genomsnitt för länderna inom Europeiska unionen, och denna siffra borde få oss att tänka efter.
Det svarta arbetet, det odeklarerade arbetet, utgör emellertid för oss alla, definitionsmässigt, ett hån mot dem som har behov av ett arbete, även när det gäller skatteintäkterna, de intäkter som borde garantera solidariteten.
Det handlar med andra ord om ett brott mot samhället som vi måste ta ansvar för i vår egenskap av lagstiftare, på de villkor som anges av vår direkta behörighet i frågan.
Men trots allt finns det i betänkandet aktiva förslag, till exempel rutiner som vi skulle kunna tillgripa för att aktivt bekämpa detta gissel som svartjobbet eller det odeklarerade arbetet innebär.
Jag lade fram ett antal ändringsförslag som redan godkänts av föredraganden, och därför tänker jag inte uppehålla mig vid dem.
Jag skulle bara vilja ägna ett par ord, under den tid som återstår, åt ett ändringsförslag som ligger mig särskilt varmt om hjärtat och som jag tror har haft vissa svårigheter att få en objektiv bedömning: det gäller ändringsförslaget om svartjobbandet bland de minderåriga, som jag här kommer att förklarar i korthet.
Det hävdas att det inte finns barnarbete i Europa, att det eventuellt existerar - vilket redan har sagts - i Italien och i länderna i södra Europa.
Detta är inte sant!
Barnarbete finns alltid och överallt: bland invandrare eller personer som inte är EU-medborgare, bland alla de ungdomar som avslutar sin skolgång i förtid och som blir utnyttjade, underbetalda och som inte får någon utbildning, vilket sålunda utgör ett svårt problem vad gäller utnyttjande och odeklarerat arbete, för de har inga kvalifikationer som skulle kunna dras fram i ljuset och ges en lämplig ersättning.
Svartjobbandet rör slutligen även minderåriga under 15 års ålder!
Låt oss alltså inte låtsas att problemet inte existerar i Europa, för det gör det, och även här tror jag att Europaparlamentet skulle kunna uttala sig beslutsamt och kraftfullt för att bekräfta denna församlings sociala, demokratiska och politiska mognad.
