# ID: svediakorp-gov403762
# author: Linkohr (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 522
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är synd att ingen av de brittiska kollegerna, som stöder regeringens hållning, har begärt ordet.
Det hade varit intressant att även höra deras argument, ty jag kan nog föreställa mig att de också har haft funderingar.
I Storbritannien har ju alltsedan 1990 embryoforskning varit tillåten fram till den 14: e dagen.
Jag tror att det är logiskt, om nu nästa steg följer på detta.
Varför uppträder Storbritannien annorlunda än kontinenten?
Det är ju en intressant fråga.
Skillnaden finns uppenbarligen, oberoende av regeringarna.
Man hade tidigare en konservativ regering och nu har man en labour-regering, och ingenting har förändrats.
Varför är den allmänna opinionen annorlunda i Storbritannien än på andra sidan kanalen?
Det vore till exempel en fråga som absolut lämpade sig för en diskussion i denna runda, ty vi har privilegiet att ha folkföreträdare här från hela Europeiska unionen.
Det var mitt första påpekande.
Det andra påpekandet är att jag uppskattade det som Bonino sade.
Det ligger mycket nära min uppfattning.
Jag skulle också förespråka att vi i våra principer låter oss ledas av principen om att skilja mellan kyrka och stat.
Staten är inte religiös.
Staten skall respektera religionen.
Även jag respekterar att någon är katolsk, evangelisk, judisk eller vad det nu kan vara.
Men jag kräver också att min åsikt respekteras.
Det kan man bara göra om man skiljer mellan stat och kyrka.
Detta anspråk på ofelbarhet har redan skadat Europa vansinnigt mycket.
Vi bör försöka komma bort från detta.
Ingen har ett privilegium på etik.
Även de som har en annan åsikt är etiska.
Vi har för övrigt om och om igen upplevt hur förbud mjukas upp i praktiken.
Alla kan ge något exempel på det.
Därför är jag fast övertygad om - vad vi än här beslutar - att kunskapen i ett samhälle som står öppet för världen kommer att söka sig sin egen väg i den forskning som bedrivs med olika vinkling.
Vi blir i slutändan tvungna att på ett ansvarsfullt sätt hantera denna kunskap på så sätt att vi försöker att avgränsa det.
Man kan kräva ett förbud mot all forskning, Francis Wurtz.
Men det är utomordentligt naivt att tro att detta förbud kommer att respekteras.
Till slut slipper vi inte ifrån att sätta gränser.
I detta fall känner jag samma sak som många andra.
Allt sätter sig på tvären också hos mig vid tanken på att man slarvar omkring, forskar etc. med embryon.
Det finns absolut gränser.
Men den praktiska erfarenheten visar mig att man i slutändan kanske inte kan göra mer än att helt enkelt avgränsa detta.
Vi har inget behov av att handla just nu.
Vi har tid.
Vi bör mycket noga överväga hur vi skall förhålla oss i denna fråga.
Vi har utskott för detta, och många gånger är det också nyttigt att läsa en god bok.
