# ID: svediakorp-gov403752
# author: Bonino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Det verkar som om Fiori i sitt inlägg har klarlagt hela frågan: han har bekräftat att det handlar om att religiösa principer - hans egna - är detsamma som medmänsklighet.
Själv anser jag i stället att det som institutionerna måste hävda är en sekulariserad princip, dvs. de måste hävda att det som för vissa kan verka moraliskt oacceptabelt inte av den anledningen måste anses vara juridiskt ogenomförbart.
Det handlar med andra ord om att åter bekräfta skillnaden mellan den rättsliga normen och de religiösa principerna.
Om vi inte kan följa den principen, är jag rädd att vi kan komma att hamna var som helst.
Herr talman, kära kolleger!
Om vi återgår till den aktuella frågan, så inser vi att inför det nya - även inför det nya som verkar lovande när det gäller att bota sjukdomar för miljoner och åter miljoner personer - blir reaktionen den normala, den traditionella, den man alltid ser, den reaktion som kräver förbud och korståg, den som ropar " barbarerna kommer! " utan att ens fråga sig om förbuden fungerar, eller skulle kunna fungera, eller om vi skulle kunna göra så att de respekteras, eller övervaka dem.
Det är samma attityd som man sedan länge uppvisar inför normala sociala fenomen, när det gäller till exempel abort, invandring eller till och med droger.
Man förbjuder och sedan tvår man sina händer.
Jag tror i stället att politikens ansvar - svårare kanske, mer komplicerat - är att styra vissa fenomen, att sätta upp gränser, att undvika vilda västern.
Detta är institutionernas uppdrag, oberoende av det religiösa samvetet hos var och en av oss, för den som nu har ett sådant.
Just därför anser vi, de radikala på lista Bonino, att vi kan stödja kompromissen från den liberala gruppen, om än med vissa svårigheter.
Vi vill försöka minska gapet mellan vetenskap och politik, mellan kultur och politik, vi vill försöka styra det nya utifrån ett sekulariserat synsätt, med en pragmatism baserad på experiment, genom gradvisa tillnärmningar, utan att genast och som alltid kasta oss ut i förbudskampanjer, som vi redan vet inte fungerar.
Det som sker nu är helt enkelt att vi återskapar, precis som när det gällde den olagliga aborten, en sjukvårdsturism som består av miljontals människor som kommer att resa för att i hemlighet söka bot någon annanstans.
Detta är något mycket allvarligt och jag är mycket orolig för detta, så tänk på följande: förbudsvägen, vare sig när det gäller vetenskap eller sociala fenomen, har aldrig fungerat.
Det är vår skyldighet, anser jag, att bestämma, eller att försöka ta risken att bestämma, gränser för dessa gradvisa tillnärmningar, utan att vi försöker införa våra egna etiska principer - för dem som har sådana - som principer för ett medmänskligt beteende.
En verkligt human hållning från institutionernas sida är att agera sekulariserat, genom experiment och debatt.
