# ID: svediakorp-gov403735
# author: Verheugen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 753
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Fru talman, mina damer och herrar!
Jag är mycket tacksam för detta meningsutbyte eftersom det ger mig tillfälle att säga några förklarande och ur min synpunkt också avslutande ord om den intervju som har utlöst denna storm.
Jag har i denna intervju som privatperson och i ett rent tyskt sammanhang påpekat att folkomröstningar kan hjälpa till att i högre utsträckning engagera medborgarna i händelse av stora europeiska projekt, som förändrar statens författningsnatur.
Som exempel på detta nämnde jag Maastrichtfördraget, och inte utvidgningen.
Avslutningsvis sade jag också att denna möjlighet inte finns i den tyska författningen.
Ingen beklagar mer än jag att detta yttrande har tolkats som om jag hade yrkat på en folkomröstning om utvidgningen.
Jag vill härmed klarlägga att jag inte har ställt ett sådant krav, varken för Tyskland eller för något annat land.
(Applåder)
Om man läser texten i all rimlighet och inte stöder sig på andrahandsrapporter kan man inte komma fram till någon annan slutsats.
Men vilket var det verkliga budskapet?
Budskapet var att säga: Vi vill ha en utvidgning och vi vill ha den så snart som möjligt och så grundligt som det är nödvändigt.
Många, många ledamöter i kammaren känner till att jag i ett år passionerat har ansträngt mig för att i direktkontakt med medborgarna i kandidatländerna och medlemsländerna klargöra att vi verkligen vill ha dessa nya medlemmar.
Vad jag försöker göra är att besjäla en process, som lätt skulle kunna slinta över i det rent tekniska.
Vi vill säkra freden och stabiliteten i hela Europa.
Vi vill ge unga demokratier chansen att likaberättigat ta del av Europas politiska och ekonomiska utveckling.
Vi vill ytterligare stärka Europas roll i den internationella konkurrensen.
Det finns inga alternativ till detta.
Resultatet av utvidgningsförhandlingarna, efter att Prodis kommission tillträdde, är positivt.
Lägesrapporterna, som kommissionen kommer att lägga fram i höst, kommer att visa att kandidaterna har gjort avsevärda framsteg och närmar sig det stadium där de är mogna för anslutning.
Kommissionen har för avsikt att i höst föreslå nya beståndsdelar i förhandlingsstrategin, som bör göra det möjligt att föra förhandlingarna ännu snabbare, och angripa de substantiella kärnfrågorna i förhandlingarna.
Jag vill fastslå att dessa framsteg bara är möjliga i nära samverkan med medlemsstaterna och Europaparlamentet.
Jag tackar Europaparlamentet uttryckligen för det utmärkta samarbetet och för att det i varje fall hittills absolut har stött mig.
Jag erkänner också uttryckligen den positiva roll som Europaparlamentet och dess ledamöter spelar i ansträngningarna att informera människorna i Europa om detta historiska projekt.
Jag har alltid förordat att man skall söka ett så brett stöd som möjligt från befolkningen och i en brett upplagd diskussion med medborgarna förklara de stora fördelarna med att ansluta nya medlemsstater.
Vi måste övertyga människorna om att utvidgningen redan från början kommer att medföra politiska och ekonomiska fördelar för båda sidor.
Vi behöver en bred demokratisk debatt om detta historiska projekt.
Det var om dessa grundläggande idéer det handlade för mig i intervjun.
(Applåder) Det är absolut inte kommissionens avsikt - och det vore definitivt inte min avsikt - att föra in några som helst nya politiska villkor i förhandlingsprocessen eller beslutsprocessen.
Strategin har fastslagits av Europeiska rådet.
Den följs eftertryckligen av kommissionen.
Och som ordförande Prodi redan har sagt är det helt självklart att anslutningsfördragen ratificeras i de enskilda medlemsstaterna i enlighet med respektive rättsordning.
Jag ser tre slutsatser: för det första måste vi genomföra en bred kommunikationsoffensiv i medlemsländerna och i kandidatländerna.
Kommissionen har redan gjort de nödvändiga förberedelserna för detta.
För det andra bör vi, där det uppstår oro och ängslan, inte vifta bort detta, utan öppet tala med medborgarna; vi bör hjälpa dem ...
(Applåder) ... att ta till vara de nya chanserna och bemästra de nya utmaningarna.
Jag tänker särskilt på gränsområdena.
Även här har kommissionen ett koncept på gång.
Och för det tredje måste vi när det gäller frågor som är känslo- och ångestladdade - och det finns sådana i utvidgningsprocessen, exempelvis invandringen - agera med största möjliga noggrannhet och ögonmått.
Men det finns vägar och möjligheter att lösa dessa problem.
Och detta måste beslutas snarast och genom att gå in på problemen.
(Applåder)
