# ID: svediakorp-gov403697
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 511
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Redan 1957 fanns det, i Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen, bestämmelser som syftade till att garantera arbetstagares fria rörlighet på gemenskapens territorium.
Olika gemenskapsinstrument har gjort det möjligt att förverkliga denna rättighet.
Med två direktiv från 1990 (90 / 364 / EEG och 90 / 365 / EEG) utsträcktes rätten till bosättning, tack vare att man fastställde generella principer och regler för arbetstagare som inte längre är yrkesverksamma.
Ett tredje direktiv (93 / 96 / EG), som antogs 1993, innehåller särskilda bestämmelser för studenter.
Och sedan 1993, i och med Maastrichtfördraget, får alla unionsmedborgare röra sig fritt och bo i Europeiska unionen (artikel 14 i EG-fördraget), eftersom denna rättighet är knuten till det europeiska medborgarskapet (artikel 18).
Syftet med det betänkande vi diskuterar i dag är att beskriva tillämpningen av direktiven om rätten till bosättning för studenter, pensionärer och andra icke-yrkesverksamma samt att granska de särskilda åtgärder som rör unionsmedborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa (direktiv 64 / 221 / EEG).
Vad gäller den första delen måste man medge att direktiven i fråga visserligen har införlivats i de nationella rättsliga ordningarna, vilket ibland har varit ett mödosamt arbete, men att många kvarstående hinder måste undanröjas genom en serie riktade åtgärder.
För att ta upp ett problem som jag känner väl till, studenternas problem, verka det vara nödvändigt att ge dem bättre information om deras rättigheter om de önskar studera i en annan medlemsstat.
Man bör också lösa problemet med erkännande av examensbevis, vilket är ett stort problem inom vissa yrken.
När det gäller den andra delen finns det många svårigheter med tillämpningen av direktiv 64 / 221 / EEG.
Fördraget tillåter medlemsstaterna att införa begränsningar för personers fria rörlighet av skäl som har att göra med allmän ordning, säkerhet och hälsa.
Men nu är det så att kommissionen konstaterar att staterna tolkar dessa begrepp på helt olika sätt, ibland alltför vittomfattande.
Kommissionen insisterar på det faktum att begreppen bör tillämpas i enlighet med proportionalitetsprincipen och att de bör motiveras med ett påtagligt och tillräckligt allvarligt hot som rör ett för samhället grundläggande intresse.
Begreppen måste under alla omständigheter stämma överens med Europeiska konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
För att komma tillrätta med de här svårigheterna framstår det nödvändigt med ramdirektiv som organiserar och garanterar det grundläggande utövandet av rätten till fri rörlighet och bosättning.
Det skulle kunna möjliggöras genom en allmän omstöpning av de befintliga texterna, vilket skulle sätta stopp för den ojämlika behandling som just nu existerar i de olika medlemsstaterna.
Endast på detta villkor kan man ge unionsmedborgarna möjlighet att bli medvetna om och ge liv åt det begrepp som för många fortfarande är ett tomt skal, nämligen det europeiska medborgarskapet.
