# ID: svediakorp-gov403675
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- Luxemburg är det land i Europeiska unionen som har den största andelen utlänningar i befolkningen: 37 procent.
Majoriteten av dem - 87 procent - kommer från EU-länderna.
Men sedan en tid växer andelen immigranter från tredje land snabbare än andelen EU-medborgare från de andra 14 medlemsstaterna.
För vår arbetsmarknad är vi anvisade till invandrare, även om de största flaskhalsarna på vår arbetsmarknad kompenseras med hjälp av gränsgångare från Frankrike, Belgien och Tyskland.
Nästan en tredjedel av arbetskraften, mer än 80 000, är gränsgångare.
Mer än hälften av den aktiva befolkningen har inte luxemburgskt medborgarskap.
Dessa siffror illustrerar det intresse som mitt land har av en förnuftig immigrationspolitik och naturligtvis av den viktiga aspekten med familjeåterförening.
Det hör säkert till kommissionens uppgifter, i synnerhet efter att Amsterdamfördraget trätt i kraft, att föreslå åtgärder inom ramen för Europeiska gemenskapen om inresa och uppehåll för medborgare från tredje land, framför allt med det helt säkert lovvärda målet att åstadkomma en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om villkoren för att släppa in och möjliggöra uppehåll åt medborgare från tredje land.
I ert förslag till direktiv beträffande rätten till återförening påpekar kommissionen med all rätt att närvaron av familjemedlemmar möjliggör ett normalt familjeliv och därigenom en ökad stabilitet och bättre möjligheter för människorna att slå rot i invandringslandet.
Vi vet och uppskattar också att den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella konventioner erkänner familjen som samhällets naturliga kärncell, som bör få skydd och bistånd.
Mot denna bakgrund, och även om olika internationella avtal inte föreskriver någon rätt till familjeåterförening, välkomnar jag ändå i princip kommissionens förslag till ett rättsinstrument inom gemenskapen när det gäller familjeåterförening.
Men vi vill varken ha ett absolut kaos eller nya möjligheter för människosmugglare.
Vi måste framför allt garantera att sådana bestämmelser tar hänsyn till de enskilda medlemsstaternas upptagningskapacitet.
Det skulle helt säkert inte vara fallet, om vi godkände betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i dess föreliggande form.
Föredraganden har gjort rätt i att dra tillbaka sitt namn från betänkandet, som antogs i utskottet med 25 röster mot 13.
Ett direktiv i den form som nu föreslås av majoriteten av det ansvariga utskottet är helt enkelt ogenomförbart, farligt och kontraproduktivt.
Enbart ändringsförslagen från min grupp och den ursprungliga föredraganden Klamt skulle ha kunnat få mig att rösta för detta betänkande.
Familjeåterförening, ja!
Men hur definieras familjen?
Hur många äkta män vid flergifte, hur många barn, partner, anhöriga i ordets vidaste bemärkelse, hur många skenäktenskapspartner skall en enda medborgare från tredje land med uppehållsrätt kunna dra ihop? 10, 20, 100, beroende på tradition och religion?
Säkert bör humanitära överväganden spela en roll.
Men det hela måste ändå vara överskådligt och kontrollerbart.
Det hänger framför allt på att de enskilda medlemsstaterna inte på grund av ett europeiskt direktiv råkar ut för en situation, som de inte längre klarar av att bemästra.
Naturligtvis bör medlemsstater, som har mer generösa regler, kunna behålla dessa.
I samband med denna förklaring gällde det för mig att varna för överdrifter med oförutsägbara följder, utan att därigenom ifrågasätta principen om familjens enhet.
Tvärtom!
