# ID: svediakorp-gov403673
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Efter de framsteg man fattade beslut om vid Europeiska rådets möte i Tammerfors i oktober 1999 i fråga om det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa, och när vi nu diskuterar stadgan om de grundläggande rättigheterna, tycker jag att betänkandet vi debatterar i dag är av största betydelse.
Det handlar om problematiken kring familjeåterförening.
För närvarande erkänns denna rätt endast genom internationella juridiska instrument, framför allt Europeiska konventionen angående skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950.
På det nationella planet ser förhållandena mycket olika ut.
Familjeåterförening är något som skyddar familjeenheten och gör det lättare för medborgare från tredje land att integreras i medlemsstaterna.
Det är således nödvändigt att låta rätten till familjeåterförening omfattas av gemenskapsrätten.
Europeiska kommissionens förslag syftar till att införa en rätt till familjeåterförening för de tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat, under förutsättning att vissa materiella villkor uppfylls och förfaranden följs.
Jag välkomnar det arbete som mina kolleger i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har gjort.
De har stridit för att bekämpa den ytterst restriktiva och konservativa synen hos den först utnämnda föredraganden.
De har lyckats åstadkomma en text som ligger närmare Europeiska kommissionens grundförslag, som enligt min mening på det hela taget var tillfredsställande.
De som kommer att få rätt till familjeåterförening är personer som tillhör någon av följande kategorier:
medborgare från tredje land som är lagligen bosatt på en medlemsstats territorium och innehar ett uppehållstillstånd för minst ett år;
flyktingar - oavsett hur länge deras uppehållstillstånd är giltiga - eller unionsmedborgare som inte utövar rätten till fri rörlighet.
De personer som kan komma i fråga för familjeåterförening är:
make / maka eller sambo till den som ansöker om familjeåterförening (även partner av samma kön).
Det bör dock noteras att bestämmelsen om ogifta partner endast är tillämplig i medlemsstater som jämställer ogifta par med gifta par;
barn till gifta eller ogifta par, födda inom eller utom äktenskapet eller från ett tidigare äktenskap;
även barn till en make / maka eller partner omfattas, på villkor att maken / makan / partnern har den faktiska vårdnaden om och försörjningsplikt för barnet;
släktingar i uppstigande led för vilka sökanden har försörjningsplikt, samt myndiga barn som inte kan försörja sig själva.
