# ID: svediakorp-gov403670
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 555
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Betänkandet av Watson om förslaget till direktiv om familjeåterförening har - trots att det präglas av en orimlig släpphänthet - med bred majoritet antagits av Europaparlamentet: 323 röster mot 212.
Denna omröstning visar i vilken utsträckning parlamentsledamöterna och kommissionen, som står bakom det ursprungliga förslaget, håller på att misslyckas med sitt viktigaste uppdrag: att skydda Europas folk, inte att tillfredsställa hela världen.
Omröstningen bekräftar också det vi alltid har sagt om det faktum att Amsterdamfördraget överförde invandringspolitiken till gemenskapens behörighetsområde (i det här fallet har artikel 63.3 i EU-fördraget tillämpats för frågan om familjeåterförening), nämligen att överföringen av beslutsmakt från nationell till europeisk nivå inte används för att stärka nationerna - vilket somliga påstod för att vilseleda väljarna - utan tvärtom för att lättare kunna rasera deras försvarsmedel.
Förslaget till direktiv om familjeåterförening, såsom det har godkänts genom Watsonbetänkandet, instiftar på europeisk nivå en rätt till familjeåterförening.
Juridiskt sett existerar den rätten ännu inte på europeisk nivå, och enligt vår uppfattning borde den inte existera som rättighet.
Det är faktiskt inte mottagarstaten som ålägger invandraren att komma.
Det är ett beslut som fattas av invandraren själv, och om han tas emot kan han inte åberopa en rätt att ta hit andra personer.
Man kan dessutom notera att motiveringen i förslaget till direktiv gör dygdiga hänvisningar till den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter och de internationella överenskommelserna från 1966 som " erkänner att familjen är samhällets naturliga och grundläggande beståndsdel och att den därför har rätt till skydd och stöd från samhället och staten ".
Men samtidigt visar det så kallade konventet, som utarbetar stadgan om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, en envis vägran att ta hänsyn till denna princip.
Resultatet blir att erkännandet av familjen som samhällets naturliga och grundläggande beståndsdel endast är till för att rättfärdiga familjeåterförening, men inte för att stödja europeiska familjer.
Det förslag till direktiv som godkänts genom betänkandet av Watson nöjer sig inte med att utropa denna icke-gällande rätt.
Det är nämligen inte bara legala invandrare som får beteckningen " den som ansöker om familjeåterförening ", utan också personer med flyktingstatus.
De som har rätt att omfattas av familjeåterförening är dessutom inte bara sökandens make / maka eller minderåriga barn, utan också " ogift partner som har en varaktig relation med sökanden ", vilket omfattar homosexuella par i de fall medlemsstatens lagstiftning jämställer dem med gifta par.
Direktivet omfattar också myndiga barn som " av objektiva skäl inte kan klara sig på egen hand ", liksom släktingar i uppstigande led, och det kan vara släktingar till såväl sökanden, make / maka som ogift partner.
Man kan konstatera att dammluckorna är maximalt öppna, och att syftet är att massivt uppmuntra en folkinvandring som kommer att förändra karaktären på Europas samhällen.
De nationella politiska klasserna skulle utan tvekan inte ha kunnat rösta igenom en sådan text, för de är mer övervakade av sina folk.
Men så har de också överfört befogenheter till Bryssel, som har i uppdrag att i skydd av mörkret göra grovjobbet i deras ställe.
Sådan ser Europas verkliga funktion ut i dag.
