# ID: svediakorp-gov403650
# author: Meijer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Förfarandet med Bouwmanbetänkandet visar på ett bra sätt hur oöversiktligt den europeiska beslutsprocessen fungerar och vilka invecklade kompromisser den leder till.
Parlamentet var fördelat mellan förespråkare för två olika lösningar.
Till sist var en majoritet för en av lösningarna, en majoritet som även Europeiska enade vänstern tillhörde.
I normala myndighetsförhållanden skulle det uttalandet av parlamentet vara det slutgiltiga men inte i Europeiska unionen.
Här måste det till en förlikning.
Förlikningsförfarandet mellan rådet och parlamentet gav en kompromiss som är ganska intetsägande så länge inte en förklaring från kommissionen bifogas.
I den förklaringen står det hur kommissionen förklarar " substantiellt " i artikel 8.1.
Substantiellt visar sig här betyda 30 procent men det får inte tas upp i själva texten.
Från början stod striden mellan majoritetens 90 procent och minoritetens 0 procent.
Nu ligger andelen närmare 0 än vid 30 och den får inte ens nämnas officiellt.
Alla är nu överens om att avfall och lastrester från fartyg inte längre får hamna i havet, men det finns stora meningsskiljaktigheter om hur insamlingen av fartygsavfall skall gå till och främst om hur det skall betalas.
Runt Östersjön och Nordsjön föredrogs en finansiering genom en allmän avgift för varje fartyg och därigenom skall det förhindras att någon tjänar ekonomiskt på att inte leverera avfall på de officiellt angivna platserna.
Runt Medelhavet gavs däremot förtur till ett system med betalning per mängd levererat avfall.
I stället för att först vidareutveckla systemen separat och jämföra miljökonsekvenserna mot varandra så försöker man nu på ett forcerat sätt komma fram till en enhetlig lösning.
Det är till nackdel för den nordliga modellen.
Det vore bättre om det hela reglerades per hav i stället för per union.
Utan Europeiska unionen hade det varit lättare att reglera det här mellan grupper av självständiga länder per hav.
I det här fallet har Europeiska unionens existens inte varit produktivt för sökandet efter en gemensam lösning som fungerar över gränserna.
Min partigrupp har ändå röstat för eftersom den här lösningen är bättre än att inte göra någonting.
Jag hoppas att det ändå skall ske en omprövning om några år, så att den ursprungliga avsikten med Bouwmanbetänkandet kan få gälla.
