# ID: svediakorp-gov403616
# author: Jarzembowski (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 515
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära fru vice ordförande, kära kolleger!
PPE-gruppen röstar med en reservation med glädje för resultatet, ty när allt kommer omkring medför det nya direktivet framsteg när det gäller skydd av havet och rättvisa ramvillkor bland hamnarna i unionen.
Direktivets betydelse ligger framför allt i att alla medlemsstater förpliktas att äntligen i alla hamnar, där så erfordras, säkerställa inrättandet av mottagningsanordningar i hamn inom de närmaste två åren.
Vidare åläggs kaptenerna att använda sig av dessa inrättningar.
Vi hoppas att därmed det illegala utsläppandet av fartygsgenererat avfall reduceras via principen i dessa båda förpliktelser och att miljöskyddet för havet på så vis förstärks, samt att också konkurrenssituationen mellan hamnarna förbättras.
Jag tror att förlikningsförfarandet till slut var framgångsrikt, ty vi har ändå kunnat genomdriva att fartygen, oberoende av det faktiska ianspråkstagandet av inrättningen, måste lämna ett väsentligt bidrag till kostnaderna.
Vi som parlament skulle hellre ha velat få igenom vårt krav på att " väsentligt " skall betyda minst 90 procent, ty det skulle ha inneburit att parlamentets krav uppfylldes, och det skulle inte finnas någon som helst ekonomisk anledning längre att i fortsättningen helt enkelt kasta fartygsavfallet i havet.
Då hade man hur som helst betalat kostnaderna, och alltså kunde man också utnyttja anläggningarna!
Men denna konsekventa no special fee-bestämmelse kunde rådet inte kämpa sig fram till.
Därav vår reservation mot bestämmelserna.
Och vi hoppas att kommissionen - om det faktiskt är så att det även i fortsättningen förekommer att man släpper ut avfallet i haven - vid revisionen om tre år kommer att föreslå en ändring.
Men hur som helst, fru vice ordförande, är vi tacksamma mot er för att ni med ert uttalande - vilket när allt kommer omkring är väsentligt - åtminstone så att säga har fastslagit en bas om 30 procent som gemensam åsikt från rådet och parlamentet, och vi räknar med att rådet också kommer att handla i enlighet med ert uttalande.
För det andra har vi, som min kollega redan har nämnt, uppnått ytterligare två framgångar i havsskyddets och Europamedborgarnas anda.
Ty för det första har vi fastslagit att 25 procent av alla handelsfartyg också verkligen måste kontrolleras vad gäller en vederbörlig avfallshantering; Marpol är bra, men inte om den bara står i bokhyllan!
Bara om man faktiskt kontrollerar om avfallshanteringen har ägt rum, skyddar man havet.
För det andra har vi även satt press på medlemsstaterna för att de också skall uppfylla sin skyldighet att faktiskt inrätta mottagningsanordningar: Vi har genomdrivit att medlemsstaterna måste införa bestämmelser om skadeersättning för den händelse att fartygen onödigtvis måste bli liggande i hamnarna, endast därför att det inte finns några avfallshanteringsanläggningar eller för att de inte räcker till.
Därför måste fartygen visserligen betala, men de skyddas också.
Herr talman, avslutningsvis vill jag i gruppens namn tacka utskottets ordförande Hatzidakis och föredraganden Bouwman för deras engagerade och framgångsrika förhandlingar.
