# ID: svediakorp-gov403615
# author: Bouwman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 849
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, fru kommissionär, ärade åhörare!
Vi behandlar här ett direktiv som är avsett, och det kommer fler senare i år, för bekämpande av havsföroreningar.
Jag talar naturligtvis om Erika-direktiven som kommer senare.
Det skulle kanske vara en mycket bra start på den här säsongen, på det franska ordförandeskapet, att få parlamentet att anta det här direktivet och särskilt resultatet av förlikningen mellan rådet och parlamentet.
Därför vill jag även tacka rådets företrädare, även det portugisiska ordförandeskapet som också spelat en roll, men även i slutskedet det franska ordförandeskapet, kommissionen samt medarbetarna och mina kolleger i förlikningskommittén.
Kärnan i förslaget är naturligtvis att, och det har vi redan diskuterat tidigare, fartygen är skyldiga att anmäla sig och leverera avfall.
Hamnar är skyldiga att utarbeta en plan för avfallsbehandling och se till att det finns anläggningar för avfallsbehandling eller organisationer som kan utföra den behandlingen.
Allt det för att förebygga att problemet, havsföroreningarna, bara blir värre och det är redan mycket illa ställt.
En nyligen genomförd undersökning av KIMO Coast Watch visar att bergen med avfall på stränderna fortfarande växer, att havet fortfarande blir förorenat, att det finns förfinade tekniker för att blanda ut slam i havsvattnet och så vidare.
Om vi ser på de reningsanläggningar som redan finns i en del hamnar så talas det till och med om en minskad avlämning av avfall i stället för en ökning.
Officiellt måste avfall levereras i enlighet med Konventionen om förhindrande av havsföroreningar från fartyg (Marpol) och andra avtal, i praktiken visar det sig att det inte sker.
Det är skälet till att kommissionen med rätta lagt fram det direktiv som vi nyligen haft ett förlikningsförfarande för.
Det kanske vore bra att i det här sammanhanget klargöra resultaten från förhandlingarna, det är ju ändå så att dessa resultat måste vi bedöma tillsammans för att sedan här i parlamentet kunna besluta om vi accepterar dem eller inte.
Den viktigaste delen var när allt kom omkring finansieringen och den finansieringen är inte oviktig.
Den är viktig eftersom vi hoppas att ett finansieringssystem, om vi bortser från de skyldigheter som finns, skall stimulera fartyg till att leverera sitt avfall.
Därför har vi också länge debatterat med rådet, och kommissionen har varit till god hjälp, för att se till att de finansiella aspekterna blir inbyggda i det hela på något sätt.
Parlamentet ville på ett eller annat sätt inkassera 90 procent via hamnavgifterna.
I samtal med kommissionen har vi debatterat lite mer nyanserat om det men slutligen ändå beslutat att gå till förhandlingarna med den siffran.
Rådet ville länge varken ha med ordet " significant " eller nämna ett procenttal.
När allt kommer omkring är det dock, särskilt med tanke på den kontrollklausul som diskuterades i ett tidigare skede, viktigt att ta upp det.
Varför är procenttalet så viktigt?
Av det enkla skälet att om vi skulle använda oss av principen om att förorenaren betalar på normalt sätt så kan varje fartyg betala i hamnen men det kan också besluta att helt enkelt släppa ut i havet.
Den principen fungerar alltså inte så bra i det här fallet.
Därför anser vi att inkasseringen skall äga rum på det sättet som den nu beskrivs.
Det procenttal som vi nu kommit överens om, åtminstone den tolkning som ges i kommissionens förklaring, alltså 30 procent, kan vi godkänna, särskilt med tanke på den kontrollklausul som också antagits.
I det sammanhanget har vi avtalat att direktivet utvärderas på nytt tre år efter att det trätt i kraft och att det då kontrolleras om det verkligen är fråga leveransen av avfall verkligen ökat eller om det uppstått en situation som ger anledning till en eventuell höjning av procenttalet eller en omprövning av systemet.
Det kan vi acceptera.
Det vore kanske bra att tala om att vi lyckats komma överens om de 25 procent kontroller som vi strävar efter samt även om en lösning för de förseningar som kan uppstå vid leveransen av avfall, varvid det i det sammanhanget är den nationella lagstiftningen som gäller i första hand.
För små båtar har undantag gjorts, inte i första hand med avseende på längden utan på grundval av antalet passagerare: tolv.
Det betyder att de i varje fall inte har någon anmälningsplikt, men att de verkligen måste leverera avfall.
Små hamnar måste under den närmaste tiden göra ordentliga försök att uppfylla kraven i det här direktivet.
Avslutningsvis kan det också sägas att vi med avseende på traditionella segelfartyg, som vi i första hand ville göra undantag för genom att ta upp dem på en särskild lista, har beslutat gå med på att lägga till Marpol-konventionen med avseende på avloppsvatten.
Ännu en gång tack till var och en och främst mina kolleger.
