# ID: svediakorp-gov403602
# author: Schörling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 791
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag är mycket glad över att jag har fått förtroendet att vara föredragande för andrabehandlingen som gäller SEA-direktivet, som jag anser utgör ett viktigt steg mot ett nytt förhållningssätt i miljöpolitiken.
Jag vill tacka alla kolleger i miljöutskottet, kommissionen och särskilt det portugisiska ordförandeskapet för ett utmärkt samarbete.
Detta förslag till direktiv handlar om strategiska miljöbedömningar, på engelska SEA, vilket kortfattat innebär en systematisk process för att identifiera, analysera och bedöma påverkan och troliga effekter på miljön, av planer och program.
Detta skall göras på ett så tidigt stadium som möjligt i planeringen, bland annat för att man skall kunna hitta alternativa lösningar innan man går vidare i beslutsprocessen.
En miljörapport skall skrivas och göras tillgänglig för miljömyndigheter, allmänheten och för miljöorganisationer, som också skall ges tillräckligt med tid för att reagera på rapporten.
Detta är ett mycket viktigt direktiv för hela gemenskapens miljöpolitik, för att man skall få ett instrument som gör det lättare att leva upp till de åtaganden som gjorts i fördraget och i andra överenskommelser om en hållbar utveckling och om att försiktighetsprincipen skall beaktas.
En modern miljöpolitik värd namnet måste göra allt för att miljöskador inte skall uppstå och för att miljöpåverkan minimeras.
I dag är ofta fallet att man försöker identifiera och reparera skadorna när de redan har uppstått.
Redan när vi planerar måste vi lära oss att med politikområden, planer och program undvika och minska de negativa effekterna och inverkan på miljön.
SEA-direktivet utgör ett mycket viktigt steg mot ett sådant förhållningssätt.
Tyvärr finns inte politikområden med i detta direktivförslag, trots att de fanns med i kommissionens ursprungliga förslag från 1991, och trots att alla forskare på området faktiskt tar för givet att även politikområden måste omfattas av en SEA, en strategisk miljökonsekvensbedömning.
Det har inte varit möjligt att uppnå detta i rådet, men miljöutskottet har ansett att även politikområden måste inkluderas i den översyn som skall göras om fem år.
Detta behandlas i ändringsförslagen 2 och 21.
Ett avgörande argument när kommissionen slutligen lade fram detta förslag 1996 var att bedömningen på projektnivå kommer in alldeles för sent i beslutsprocessen.
Detta är faktiskt en av huvudpunkterna i direktivet - att man skall komma in tidigt i beslutsprocessen.
Vid första behandlingen hade Europaparlamentet ganska mycket synpunkter; man tyckte att det var ett förslag i rätt riktning men att det var alldeles för otillräckligt på många områden.
Parlamentet lade fram 29 ändringsförslag, varav 15 mer eller mindre återfinns i den gemensamma ståndpunkten.
För att en SEA skall bli ett verkligt användbart instrument måste direktivets räckvidd vara tillräckligt stor, och miljörapporten och utvärderingarna måste naturligtvis vara av mycket hög kvalitet.
Rådet har nu i den gemensamma ståndpunkten försämrat texten på en rad områden, bland annat just när det gäller direktivets räckvidd och definitionen av vad som skall omfattas av direktivet.
Även kommissionen var mycket, mycket kritisk till denna gemensamma ståndpunkt, eftersom den har blivit alldeles för begränsad i förhållande till ursprungstexten.
Miljöutskottet har försökt återställa lite av balansen, bland annat genom ändringsförslagen 6 och 7 som breddar räckvidden, genom att inte begränsa det enbart till planer och program som är knutna till EIA-projekt, eller MKV på svenska.
Det tillåts inte att hela kategorier av planer och program undantas.
Vi kan inte heller acceptera att finansiella planer och hela försvarssektorn undantas ifrån SEA-bedömningar.
Detta behandlas i ändringsförslag 10, som också tar upp att strukturfonder naturligtvis också måste omfattas av SEA i nästa omgång.
Andra ändringsförslag som förbättrar direktivet handlar om större öppenhet och insyn, och om att man också skall samarbeta och samråda med länder utanför gemenskapen.
Personligen är jag mycket förvånad över ändringsförslag 26 från Nassauer och 29 andra ledamöter, som vill avvisa den gemensamma ståndpunkten.
I utskottets behandling nämndes överhuvudtaget inte denna möjlighet.
Det är klart att de har sin fulla rätt att föreslå detta, men menar de verkligen att EU: s miljöpolitik är ett utanpåverk som är till intet förpliktigande?
Skall Europaparlamentet bara strunta i fördragstexten, i överenskommelsen från Cardiff, i femte miljöprogrammet osv?
Jag tycker faktiskt inte att förslaget är riktigt seriöst.
Ändringsförslagen 11 och 31 bekymrar mig också lite grand.
Särskilt i ändringsförslag 11 sägs att medlemsländerna skall definiera på vilken nivå SEA skall utföras om planer och program ingår i ett hierarkiskt system.
Därmed ifrågasätts faktiskt hela idén med att upprätta en SEA, så jag hoppas att dessa ändringsförslag inte går igenom.
