# ID: svediakorp-gov403590
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det har tack och lov blivit en förändring i den europeiska gemenskapens lagstiftning under de senaste 30 åren från att fri rörlighet för personer ses som en rent ekonomisk fråga - funktionell rörlighet - till att det ses som en personlig rättighet.
Detta har inneburit mycket retorik om medborgarnas Europa men inte förändrat mycket av inställningen hos medlemsstaternas förvaltningar, såsom Wallis har påpekat.
När jag säger det förbiser jag inte de ekonomiska fördelarna med fri rörlighet.
I Boumediene-Thierys betänkande understryks - och jag gratulerar henne för dess kvalitet - att genom att underlätta rörlighet främjas dynamik och ekonomisk konkurrenskraft.
Så varför ignorerar högern detta?
Men den verkliga gränslinjen för de liberala är huruvida medlemsstaterna tror på och respekterar begreppet europeiskt medborgarskap som inte bara tillåter medborgare i en medlemsstat och deras familjer att flytta runt utan att också tilldela sådana rättigheter i allra möjligaste utsträckning till lagligt bofasta tredjelandsmedborgare och deras familjer - vilket olyckligtvis inte behandlades i kommissionens rapport.
Det är mycket förargligt när ministerrådet och enskilda regeringar vrider sina händer över det låga deltagandet i europeiska val, startar kampanjer med ballonger och plastpåsar om folkets Europa och försöker vinna medborgarnas röster i folkomröstningskampanjer men fortfarande använder hindrande byråkrati när dessa medborgare har mage att hävda sin europeiska, lagliga rätt till fri rörlighet.
Dessa regler är ändå alltför komplicerade.
Vi behöver en fullständig översyn för att strama upp och göra ett obehindrat utövande av fri rörlighet kristallklar.
Det är inte för mycket begärt.
Som fru Wallis nämnde bör det vara lika lätt för människor att förflytta sig över gränser som det är för artiklar eller potatis.
