# ID: svediakorp-gov403546
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 872
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter, mina damer och herrar!
Först vill jag hjärtligt tacka föredraganden, ledamoten Varela Suanzes-Carpegna, för de båda betänkanden han i dag har lagt fram om det nya protokollet om ett fiskeavtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Mauritius och Republiken Guinea, som i dag är föremål för diskussion.
Vad beträffar det första avtalet med Mauritius gläder det mig att höra att ni stöder de nya tekniska beståndsdelarna liksom de ytterligare ändringarna av detta protokoll, exempelvis fördelningen av kostnaderna, ökad finansiering av forskningsprogram, övervakning och kontroll samt följdfinansiering.
Avtalet med Mauritius är ett typiskt tonfiskavtal med en liten andel fångstmöjligheter för fartyg för fiske med linor, och utgör en viktig beståndsdel i EG: s nätverk av tonfiskavtal i Indiska Oceanen.
Detta nya protokoll är det fjärde sedan ramavtalet trädde i kraft år 1990.
Förlängningen av protokollet med tre år öppnar fångstmöjligheter för 83 tonfiskfångstfartyg, och med detta protokoll införlivas för första gången rådets (fiske) riktlinjer av oktober 1997 i avtalet, särskilt en ökning av de riktade åtgärderna för utveckling av fiskerisektorn och en ny uppdelning av kostnaderna mellan gemenskapen och redarna.
Till protokollets viktigaste kännetecken hör att referenstonnaget med tanke på de ringa fångstmängderna under det förra protokollets treåriga löptid sänkts från 7 500 ton till 5 500 ton, vilket också får till följd en motsvarande minskning av kompensationsbidragen - nämligen 29 procent.
Jag kan också meddela er att 50 procent, alltså hälften av kompensationsbidragen, är avsedda för riktade åtgärder för utveckling av den lokala fiskerisektorn.
Åtgärder finansieras på områdena forskning och teknik, inklusive projekt för övervakning och kontroll.
I detta sammanhang vill jag betona att villkoren för att bidra till sådana åtgärder förbättrats genom att myndigheterna på Mauritius årligen skall lägga fram en noggrann rapport, och kommissionen har möjlighet att granska betalningarna med tanke på hur de olika åtgärderna konkret har genomförts.
Licensavgifterna för redarna har höjts avsevärt, från 20 euro till 25 euro per ton.
Totalt sett görs inom ramen för detta protokoll en omfattande omfördelning av kostnaderna mellan gemenskapen och redarna, eftersom redarna nu för tiden måste bära 23,5 procent av de totala kostnaderna, jämfört med tidigare bara 7 procent.
Det motsvarar rådets beslut av år 1997 för avtalen med tredje land, enligt vilket kostnadsfördelningen skall utformas på ett balanserat sätt.
Dessutom finns det också tekniska förbättringar för fångstredovisningen, avräkningen av avgifter som skall betalas och förfarandet för fångstlandningen.
Även i avtalet med Guinea, så har jag förstått det, välkomnar ni de tekniska beståndsdelar som vi har introducerat, i synnerhet att man med hjälp av ett särskilt bidrag tar större hänsyn till havets resurser.
Även med Republiken Guinea upprätthåller vi ju ett ramavtal sedan 1983.
Också detta avtal är viktigt för Europeiska unionen, eftersom det innehåller fångstmöjligheter för trålare och tonfiskfångstfartyg.
Dessutom erbjuder det delvis en extra möjlighet för fisket under återhämtningsperioderna inom ramen för avtalen med olika grannstater, i synnerhet med Senegal, Mauretanien och Marocko, och det ger också till en viss grad ett alternativ till de marockanska vattnen.
Det gläder mig att kunna meddela er att protokollet med Republiken Guinea innehåller viktiga förändringar, som framför allt syftar till främjande av försiktighetsprincipen och ett hållbart utnyttjande av resurserna.
Jag vill här direkt nämna att det kommer att införas en premie för att ge stöd åt Guineas myndigheter när det gäller att förbättra tillståndet för fiskbestånden i Guineas exklusiva ekonomiska zon.
Denna premie kommer bara att betalas om Guinea kan bevisa att den totala fiskeansträngningen minskats och att de överenskomna åtgärderna för en skärpt övervakning och kontroll tillämpats.
Målet är att vi skall hjälpa Guinea att främja bilaterala fiskeriavtal med andra stater och minska de privata överenskommelserna, som ofta undergräver en hållbar fiskerihantering.
Vidare har den ekonomiska motprestationen för riktade åtgärder ökats, exempelvis vetenskapligt och tekniskt forskningsarbete, övervakning och inspektion av fiskeriverksamheten eller stöd till fiskeriutbildningen och -vidareutbildningen i småskaligt fiske, liksom stöd till deltagandet i arbetet i internationella organisationer, till 46 procent av det totala stödet.
Slutligen föreskriver protokollet ett nära samarbete mellan de båda parterna vid administrationen av åtgärderna.
Detta underlättas för gemenskapen av en detaljerad årsrapport och möjligheten att granska betalningarna med tanke på det faktiska genomförandet av åtgärderna.
Vad beträffar era ändringsförslag vill jag klargöra att kommissionen principiellt kan acceptera de båda första ändringsförslagen.
Ändringsförslag 3 måste kommissionen avvisa, eftersom det motsäger den brukliga teorin om protokoll till fiskeriavtal och berör kommissionens behörighet att förhandla.
Eftersom protokollet utgör en bilaga till ramavtalet är det inte nödvändigt med något nytt förhandlingsmandat för att förnya det regelbundet.
Det är dock självklart att kommissionen som leder förhandlingarna ser till att de av rådet nedskrivna förhandlingsdirektiven beaktas.
Även det fjärde ändringsförslaget måste kommissionen avvisa, eftersom det bryter mot andan i rådets beslut av år 1997, där det krävs en kostnads fördelning mellan fartygsägare och gemenskapen.
Hjärtligt tack för er uppmärksamhet!
