# ID: svediakorp-gov403537
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Principiellt förespråkar jag de nya protokollen om fiskeavtalen med Mauritius och Guinea.
Kommissionen och föredraganden har arbetat bra.
Men fiskeavtalets effekter på EU: s budget är faktiskt inga peanuts.
För att vi skall kunna dra de riktiga slutsatserna måste parlamentet nu äntligen inkluderas i god tid, ty här hotar oroligheter.
Låt mig förklara det.
Det handlar här om blandade avtal.
Det gäller inte bara frågan hur mycket fisk för hur mycket pengar, utan det går längre enligt försiktighetsprincipen om att uppnå ett hållbart utnyttjande av fiskeriresurserna.
Vi vill hjälpa Mauritius och Guinea att utveckla fiskerihanteringen och finansiellt stödja utbildnings- och forskningsområdet.
Därför skall nu till exempel för Mauritius knappt 50 procent av den totala ekonomiska volymen användas för dessa åtgärder.
Själv anser jag att det är bra att i samband med fisket också främja åtgärder för utveckling.
Fiskeriområdet lämpar sig just för en sådan kombination.
Men vi konfronteras i fiskeriutskottet ofta med frågan om priset som Europeiska unionen betalar till tredje land för sina fiskerättigheter inte är för högt.
Risken finns att Europeiska unionen en dag blir utskrattad internationellt och utnyttjad på grund av sin generositet.
Dessutom, i vilken mån är varje tredje land i dag verkligen anvisat till EU-medel?
Bilaterala avtal träder i kraft i ökad utsträckning, eftersom redare eller andra erbjuder mer pengar än EU.
Om det sistnämnda skulle höra till de dagliga rutinerna och regleras av marknaden själv, bör man då inte överväga om inte EU stegvis skulle lösgöra sig från hittillsvarande avtal och kanske ge ut bidragen någon annanstans?
Det måste naturligtvis vara förenligt med den gemensamma europeiska fiskeripolitiken.
Jag välkomnar föreliggande avtal.
Men vi får inte vara blinda och framför allt inte ställa ut någon check in blanko!
