# ID: svediakorp-gov403515
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Kommissionen har tagit som sin uppgift att med kort tidsfrist fastställa vad som är en audiovisuell europeisk politik.
Jag är mycket intresserad av en sådan definition, som är ett naturligt komplement till diskussionen i dag.
Direktivet " TV utan gränser " resulterade i att det i varje land behölls en stor andel nationell sändning av verk utan att man lyckades få dessa verk att cirkulera från ett land till ett annat.
Målsättningen med definitionen av ett europeiskt audiovisuellt verk bör därför vara att lyckas få dessa verk att cirkulera.
I det sammanhanget är vi överens om att den kulturella mångfald som i dag krävs inte bara är ett tillskott till respektive identitet i varje medlemsstat, utan att de skall utbytas och cirkulera.
Men rörligheten för verken, liksom ursprunget till deras finansiering, kommer sannolikt inte att räcka för att fastställa det europeiska audiovisuella verket.
Frågan om innehållet i verken är viktig för oss alla.
Vilket innehåll kan ett verk ha om det inte är det som bygger på pluralism i produktionen?
Partnerskap är nödvändiga för det audiovisuella skapandet i dag och i morgon, men monopolen och de hegemoniska strategierna står i motsatsställning till själva skapandet.
Inget är farligare än den nuvarande koncentrationen av aktörer, som både har möjligheten att sända och samtidigt inneha katalogerna över innehållet.
Nu när vi upplever denna digitala revolution och dessa tekniska förändringar visar det utmärkta betänkandet från Veltroni med kraft på det såväl ekonomiska som kulturella behovet av en europeisk audiovisuell politik.
Jag skulle avslutningsvis vilja betona en av de grundläggande punkterna i detta betänkande.
Vad kan bättre än de universella tjänsterna försvara diversiteten och mångfalden?
Vem kan säkerställa fri tillgång till information, underhållning och kunskap?
Den offentliga televisionen är inte ett monopol och skall inte vara det.
Men den offentliga servicen har det allmänna intresset som målsättning och bör därför ges större betydelse.
Den offentliga televisionen i respektive medlemsstat utvecklas på ett självständigt sätt, enligt protokoll 32 i Amsterdamfördraget, men man är överens om att skaffa sig liknande uppdrag: information, innovation, plats för utbyte och integration, osv.
Det återstår att göra finansieringen öppen, och detta inte så mycket för att rätta sig efter konkurrensregler som för att göra det möjligt för den offentliga servicen att verkligen diversifiera sin verksamhet och fylla på sitt utbud.
Helt enkelt inte dö i den digitala eran, utan i stället kunna fortsätta att utföra sina uppdrag som jag tycker också borde utgöra riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik.
