# ID: svediakorp-gov403500
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag vill först tacka kollegan Morillon så hjärtligt för hans bra arbete och hans uthållighet för att genomdriva kraven och de viktigaste ändringsförslagen.
Jag kan å min grupps vägnar stödja honom, och jag tror att en uppgörelse med rådet måste vara möjlig.
Vi vill ju med hjälp av detta instrument stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i Turkiet.
Vi hoppas naturligtvis parallellt med detta - kanske också på grund av detta - att den politiska utvecklingen i Turkiet stärks i riktning mot demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, i synnerhet respekt gentemot den egna kurdiska befolkningen, och att dödsstraffet avskaffas.
Ändå - och det måste jag här alltid säga, och jag säger det också i Turkiet - är vi mycket missnöjda med framstegen när det gäller den politiska utvecklingen.
Vi skulle naturligtvis kunna säga att det inte är vårt problem, och det är i själva verket också det största problem som Turkiet själv har, att man inte är beredd och inte skapar de politiska institutionerna för att här bättre synliggöra framstegen.
Turkiet har nyligen valt en ny president - en domare, en mycket ansedd domare, och detta med regeringens stöd.
Och vad gör regeringen bland det första den gör?
Den tillställer denne president under sommaren ett slags undantagsförordning, med vilken regeringen vill inskränka vissa rättigheter för personer i statlig tjänst, och regeringen är förvånad över att denne president som f.d. hög domare avvisar de förordningar han fått sig tillsända och säger att detta måste parlamentet ägna sig åt, vilket egentligen i en demokrati är en fullständigt självklar sak.
Nu har jag lika lite sympati för islamister som många andra i denna kammare, framför allt när de här företräder de fundamentalistiska åsikter som ofta företräds i dessa regioner, och som de också nu uttalades i diskussionen mellan de båda presidenterna i det israeliska och det palestinska parlamentet.
Men detta måste regleras på rättslig grund!
Det är väl ändå inte möjligt att med hjälp av en undantagsförordning plötsligt avlägsna alla dessa islamister från sina ämbeten, så som regeringen önskar.
Är det verkligen ett problem?
Då är det ett problem, som måste behandlas parlamentariskt!
Kurdproblemet har redan nämnts.
Också där har vi knappast kommit ett enda steg längre.
Det finns hela tiden positiva och negativa tecken.
De som vet att det är ett avgörande problem, saknar modet till detta.
Ni har nämnt det korsikanska problemet.
Jag skulle vilja säga att det även i Frankrike behövs rejält mod för att ta itu med problemet efter så många år.
Bara lite grand av detta mod skulle jag önska mig i Turkiet för att verkligen bidra till en lösning på kurdproblemet.
Det finns naturligtvis också andra minoritetsproblem.
Dödsstraffet har nämnts.
Hur mycket har man inte redan hört om övertygelsen att det måste avskaffas, och hur länge dröjer det inte innan det tas några steg för att göra det!
Det är detta som måste göra de personer besvikna i denna kammare - och jag räknar mig till dem - som mycket gärna skulle vilja ha Turkiet med i Europeiska unionen; besvikna eftersom Turkiet inte tar dessa steg.
Ändå tror jag att vi bör hålla fast vid att vi skall uppfylla det som vi har lovat.
Våra löften kan och kommer att uppfyllas, just när det gäller att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Nu väntar vi med spänning på om Turkiet av sig självt kommer att driva på den politiska utvecklingen.
