# ID: svediakorp-gov403498
# author: Morillon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 762
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Rådets gemensamma ståndpunkt där ni just erinrat om innehållet kommer nu för en andra behandling till parlamentet, inte på grund av sakfrågor utan på grund av formfrågor.
Det skulle kunna förefalla futtigt, men det är inte så.
I sakfrågan gav faktiskt parlamentet sitt samtycke till att under de kommande fem åren utnyttja 135 miljoner euro till förmån för åtgärder som syftar till att kompensera de uppoffringar som Turkiet gjort för att ingå en tullunion med Europeiska unionen, och på denna punkt finns inga meningsskiljaktigheter med rådet.
När det gäller formen ville vi precisera ett antal områden där motsvarande åtgärder borde medges prioritet, och rådet ville inte godkänna tre av våra förslag beträffande formuleringen av en försiktighetsprincip om utvecklingen av kärnenergi, särskilt i områden som är utsatta för jordbävningar, vidare skyddet och erkännandet av den kulturella identiteten för minoriteter och stödet för initiativ till förmån för avskaffande av dödsstraffet och slutligen, och framför allt, utvecklingen av varje form av samarbete som syftar till att lösa det kurdiska problemet.
Dessa formfrågor är inte försumbara i en debatt som föregår den som skall äga rum i utskottet för utrikesfrågor i oktober om anslutningen, och som kommer att ge mig i uppdrag att i november lägga fram ett betänkande om lägesrapporten för arbetet och utvecklingen av tankarna inom unionen och i Turkiet.
Sedan dörren till denna anslutning på nytt öppnades i Helsingfors kan ingen säga vart denna frilagda väg kommer att leda, eller hur lång tid det kommer att ta att tillryggalägga den.
Jag tror mig kunna säga att det föreligger mycket stor konsensus när det gäller att för Turkiet erkänna en privilegierad ställning av geografiska, historiska, ekonomiska och politiska skäl, men denna privilegierade ställning kan och bör planeras såväl inom själva unionen som i nära samarbete med den.
Detta val åligger demokratiskt medborgarna i Europeiska unionen vilka vi företräder här, liksom de turkiska medborgarna själva.
Jag har förstått att det sannolikt var er uppfattning, kommissionär Verheugen, och jag tror jag på den punkten kan försäkra er om stöd från en stor majoritet av mina kolleger.
Beslutet om Turkiets anslutning är alltför viktigt för framtiden för unionen och Turkiet för att det skall kunna fattas i dämpad tystnad, eller i kansliernas hemlighet.
Det kommer att krävas långa debatter, såväl här som i det nationella parlamenten, och det är anledningen till att alla är överens om att erkänna att vägen blir lång och svår.
Om detta har jag, som föredragande för utvidgningen, blivit övertygad inte bara genom rikedomen och det stora intresset för de debatter som redan inletts i parlamentet utan även genom att observera reaktioner som registrerats i själva Turkiet, såväl i ledande miljöer som i det civila samhället.
Jag skall återkomma i detalj till dessa kontrastrika reaktioner när jag lägger fram mitt betänkande.
Jag nöjer mig i dag med att dra den viktigaste slutsatsen.
De turkiska medborgarna anser att deras inträde i Europeiska unionen kommer att kräva inte bara en smärtfri översyn av deras juridiska arsenal och ett delvis övergivande av en suveränitet de är fästade vid, utan även en radikal förändring av deras vanor och mentalitet som de inte verkar vara beredda på.
Det är anledningen till att parlamentet föreslagit att ett forum för Europa-Turkiet skulle inrättas som i fördjupade diskussioner skulle samla kvalificerade företrädare för den turkiska gemenskapen och ledamöter i Europaparlamentet som kommer att få mandat för det.
Jag skall upprepa detta förslag i mitt betänkande och jag tror mig kunna säga att den turkiska regeringen inte är fientligt inställd till det, snarare tvärtom tycks det.
Herr talman, kära kolleger!
I början av denna långa väg tror jag, med vetskap om realiteten, att det är dags att överge allt hyckleri och inte fortsätta att dölja hindren, där det första består av det kurdiska problemet.
Det skulle inte falla fransmännen in att i dag förneka att det finns problem på Korsika, även om de franska medborgarna och ledarna har olika uppfattning om hur de skall lösas.
Det finns ett kurdiskt problem i Turkiet.
Rådet bör inte förbjuda Europaparlamentet att lämna sitt bidrag till lösningen.
Om texten till denna förordning återkommer för en andra behandling är det inte enbart av formskäl, det beror på att vårt parlament inte godtar denna form av politisk befogenhet.
