# ID: svediakorp-gov403402
# author: Wijkman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 398
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Alla har i denna debatt betonat vikten av prevention, förebyggande åtgärder.
Det finns som vi vet ett gammalt ordspråk som på engelska lyder: prevention is better than cure.
Med ungefär 15 års erfarenhet av denna epidemi - jag har själv arbetat aktivt både i FN-sammanhang och Röda kors-sammanhang - kan jag emellertid konstatera att vi inte har lyssnat särskilt väl på det ordspråket.
Det stod väldigt klart redan för tio år sedan hur allvarlig denna epidemi skulle kunna bli i vissa utvecklingsländer, men både i dessa länder och från det internationella samfundet gjordes för lite.
Man kan diskutera vad det är för orsaker som gör att denna epidemi har slagit extra hårt mot fattiga länder, jämfört med förhållandena i vår del av världen.
Det har naturligtvis med fattigdom att göra, det har med med brist på information och utbildning att göra, det har med sexualvanor att göra, det har specifikt att göra med unga flickors brist på utbildning, så att de bättre kan stå emot sexuella närmanden, och det har naturligtvis med bristen på pengar inom hälsovården att göra.
Jag välkomnar att både kommissionär Nielson och det franska ordförandeskapet nu betraktar och betecknar arbetet mot hiv-epidemin som en huvudprioritering.
Det räcker dock inte med pengar, utan vi måste också se till att kommissionen får tillräckligt med kompetent personal, så att inte enstaka medarbetare skall försöka driva dessa frågor.
Vidare är det viktigt med nya former för samarbetet med läkemedelsindustrin, så att vi kan få fram inte bara vacciner, utan också mediciner.
Det gäller inte bara hiv utan även malaria.
Vi måste här ledas av innovativt tänkande.
När vi slutligen talar om partnerskap är det väldigt viktigt, som kommissionär Nielson sade, att söka upp det som har fungerat och stödja det.
Det finns massor med program som skriker efter pengar och där EU: s bidrag skulle kunna göra nytta.
Vi talar väldigt mycket om Afrika.
Jag är rädd för att delar av Asien om 5-10 år kommer att uppvisa en motsvarande, mycket allvarlig situation.
Jag välkomnar kommissionär Nielsons konferens den 28 september 2000 och hoppas att den leder till något av ett crash programme för att tackla dessa problem ännu hårdare i framtiden.
