# ID: svediakorp-gov403396
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Världskongressen om aids i Durban gjorde det möjligt att ta ett viktigt steg som enligt min uppfattning förklaras av det faktum att även om alla vet att förebyggande arbete är grundläggande för att bekämpa denna farsot har frågan om tillgång till vård äntligen placerats i centrum av debatten.
Durban gjorde det möjligt att ärligt ta sig an de grundläggande frågorna med priset på läkemedel och utvecklingen av generiska läkemedel, och att göra framsteg inom diskussionerna när det gäller immateriella rättigheter eller obligatoriska licenser.
Det var på tiden eftersom de stora läkemedelsföretagens uppträdande alltför ofta bidragit till två olika system inom vården, ett med läkemedel för de rika, ett med desperation för de fattiga.
Det är anledningen till att initiativet från läkemedelslaboratorierna om priset på läkemedel, som lanserades utanför konferensen, utgör en uppmuntrande öppning om den inte bara är som en annonseffekt.
G8-toppmötet i Okinawa gjorde det också möjligt att bekräfta de rika ländernas åtagande och fastställa mål när det gäller att minska aids härjningar i Afrika under de kommande tio åren, men tyvärr togs inte frågan om medel riktigt upp.
Just i dag skall, under UNDP: s överinseende, ett möte äga rum i New York mellan offentliga och privata aktörer för att underteckna och finansiera handlingsplanen mot aids i södra Afrika.
Man har verkligen en känsla av att man äntligen börjar ta upp de rätta frågorna.
Kanske vi hädanefter måste tillföra de rätta svaren.
Det är självklart att Europeiska unionen inte står utanför denna mobilisering, men jag tror att vi måste lägga i en högre växel såsom jag hörde att det franska ordförandeskapet önskade.
Vi inväntar otåligt meddelandet från kommissionen, dess riktlinjer och förslag för att bekämpa de största smittsamma sjukdomarna, nämligen aids, men även malaria och tuberkulos.
Eftersom vi vet att det inte bara är dags för diskussion utan även åtgärd väntar vi oss mycket konkreta förslag som gör det möjligt att snabbt gå framåt.
Jag tänker bl.a. på debatten om immateriella rättigheter och om obligatoriska licenser.
Jag tänker på utvecklingen av internationella terapeutiska fonder, avsedda att samla in internationella medel för att göra det möjligt för de fattiga länderna att få tillgång till nya behandlingar, som lanserats och som bör bli omfattande.
Jag tänker på arrangerandet av en internationell konferens som samlar de fattiga länderna, läkemedelsindustrin, de icke-statliga organisationerna och långivarna.
Kanske rundabordssamtalet den 28 september som arrangeras av kommissionen tillsammans med WHO och FN-AIDS skulle kunna vara det första steget?
