# ID: svediakorp-gov403395
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka rådets ordförande och även kommissionär Nielson för de uttalanden som de har gjort i dag angående det stora problemet med aids, särskilt i Afrika.
När problemet med aids gjorde sig fullt synligt i början av 1980-talet satte man i västvärlden igång väldigt många åtgärder för att begränsa sjukdomen och erbjuda de smittade en bra behandling.
Man genomförde även massor av förebyggande åtgärder, och på grund av detta har sjukdomen i de flesta västerländska länder inte kunnat utveckla sig till den pandemi som man förutspådde på 80-talet.
Varje människa som dör i aids, även i vårt Europa, är en för mycket, men lyckligtvis är dödsoffren inte så många som man fruktade för tjugo år sedan, och livslängden för de smittade blir hela tiden längre.
Hur annorlunda är inte situationen i många länder i tredje världen och särskilt i Afrika!
Där är tragedin i stället större än någon kunde ha anat.
Av de 18 miljoner dödsoffer som har krävts i hela världen, levde majoriteten i den del av Afrika som ligger söder om Sahara, där medellivslängden redan har sjunkit till under 50 år, och kommer att sjunka ytterligare, till 45 år.
Miljontals afrikanska barn tvingas redan nu leva utan föräldrar, miljontals familjer sönderfaller, miljontals barn och föräldrar tvingas umbära hjälpen och omvårdnaden från en ständigt minskande del av mellangenerationen.
Och då är detta bara den humanitära tragedin.
Den sociala och ekonomiska tragedin följer tätt efter.
Den ekonomiska utvecklingen möter ständigt fler svårigheter, investeringarna halkar efter eftersom det inte finns tillräckligt med människor som kan bli arbetstagare.
Skolorna förlorar sina lärare, sjukhusen klarar inte längre av problemen.
Slutsatsen är i själva verket att mycket av den utveckling som har uppnåtts under de senaste 25-30 åren, har omintetgjorts av aids-tragedin, och det är något som vi i egenskap av Afrikas största donator måste reagera extra starkt på.
Vad kan Europa, vad kan kommissionen, vad kan Europeiska unionen göra för att hjälpa Afrika?
Jag tror att det är olämpligt att försöka kopiera de europeiska åtgärderna i Afrika.
Situationen i många afrikanska länder lämpar sig inte för europeiska lösningar.
Det är bättre att ta sin utgångspunkt i enkla, positiva förebilder som till exempel Uganda och Senegal, där man ser en chans att stabilisera sjukdomens utbredning något.
Och enligt vår uppfattning finns det tre nyckelbegrepp att ta fasta på.
Det är information och förebyggande, en betalbar behandling och hjälp till de efterlevande.
Information och prevention är av grundläggande vikt, och vad det beträffar är även kondomanvändning utomordentligt viktigt.
När det gäller behandlingen anser jag att det är viktigt att läkemedelsindustrin finner betalbara varianter av den medicinering som hjälper i viss mån i våra västerländska länder, även när det handlar om överföring av sjukdomen från mor till barn.
Och vad beträffar hjälpen till de efterlevande vill jag be er uppmärksamma alla dem som redan finns.
Slutligen har kommissionen aviserat att man kommer att lägga fram en skrivelse för att lösa problemen, men jag har känslan av att vi hittills har gjort för lite, och att också den enhet som ansvarar för denna fråga är för liten.
Jag hoppas sålunda innerligt att den skrivelse som kommissionär Nielson har aviserat erbjuder oss ett nytt perspektiv, med fler människor hos Europeiska kommissionen som arbetar med detta problem, med bättre samordning på Europanivå och framför allt med mer pengar, för det behövs för att kunna hjälpa Afrika ur denna misär.
