# ID: svediakorp-gov403369
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 526
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag välkomnar den föresats som har visats här i dag av det franska ordförandeskapet och kommissionen att betona utvidgningen som huvudprioritet för unionens yttre verksamhet.
Jag hoppas att Verheugen-incidenten, när vi tar upp frågan i kammaren i morgon, kommer att ha tjänat som en läglig påminnelse om att vi måste ge tydliga signaler och undvika att ge dubbla budskap med avseende på denna strategiska prioritering.
Med avseende på denna fråga, skulle jag vilja säga några ord om en sak som kommissionären tog upp tidigare i dag, när ha talade om försöket att göra utrikespolitiken effektivare, och varmt välkomna och ansluta mig till hans åsikt om unionens utrikespolitiks odelbarhet.
Om vi tar Barcelonaprocessen, fredsprocessen i Mellanöstern, våra förbindelser med länderna på västra Balkan, våra förbindelser med Ryssland, rör det sig utan tvekan om ett enormt politikområde som skall täckas och om en stor mängd instrument.
Det är uppenbart att en framgångsrik utrikespolitik inte kan stå på en enda pelare.
Även om utrikespolitikens genomförande - och då särskilt utrikespolitikens säkerhets- och försvarsdimension - i allt väsentligt är en fråga för regeringar, följer det att det, på grund av politikens och de tillgängliga instrumentens natur, inte kan vara en fråga bara för regeringar.
Kommissionen har rätt att kräva sin associeringsrätt enligt fördraget och, genom det, för detta parlament att kräva sin rätt till ansvarighet och granskning.
En andra allmän punkt som jag skulle vilja ta upp rör politikens duglighet.
Även här förtjänar den nya kommissionen - och särskilt kommissionär Patten - att gratuleras, för det första för att ha avslöjat för oss den fasa som stora delar av politiken hade blivit.
Låt mig påminna om ett av resultaten av dessa undersökningar: De senaste fem åren har den genomsnittliga fördröjningen av utbetalningen av anslagna medel ökat från tre år till fyra och ett halvt år.
För vissa program motsvarar eftersläpningen på utestående åtaganden mer än åtta och ett halvt års betalningar.
Det är utan tvekan en fars i varje analys.
Det måste i rättvisans namn sägas att den tidigare kommissionen under Jacques Santer var lika mycket offer för som upphovsman till detta.
Det rör sig om en ackumulering av ett ineffektivt och odugligt system under åren.
Vi välkomnar utfästelsen om en brådskande översyn av den processen.
På den liberaldemokratiska gruppens vägnar skulle jag vilja lägga särskild betoning på vår betryckthet över denna sekretesskod, i stället för den öppenhetskod som rådet normalt verkar för.
Generell sekretess är inte rätt väg för att legitimera en framväxande gemenskapspolitik.
Min grupp beklagar djupt det faktum att denna sekretesskod smögs in under parlamentets sommaruppehåll, utan något parlamentariskt samråd och med ett skriftligt förfarande.
Det är en form av mellanstatlig konspiration mot medborgarnas rätt att få information.
Jag vill i dag höra från rådet vilken roll den är beredd att bevilja denna kammare när det gäller granskning av och ansvarighet för frågor som kan vara mellanstatliga men som inte kan stå på en enda pelare.
