# ID: svediakorp-gov403333
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 696
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mina damer och herrar!
Det ställs många förväntningar på att Europeiska unionen skall klara av utmaningarna framför allt i fråga om utrikes- och säkerhetspolitiken.
Under de senaste åren har avsevärda framsteg gjorts, just genom besluten i Köln och Helsingfors och genom utvecklingen av en europeisk försvarspolitik.
Vi måste inse - och det har uttryckts av Patten - att vi ansvarar för en stor del av utlandshjälpen här i världen.
Men är vi verkligen väl förberedda för att klara av dessa utmaningar?
Är strukturerna verkligen de rätta?
Är det verkligen så att vi låter utmärkta människor som Patten och Solana verka utåt, eller tränger vi i ökande utsträckning in dem i en intern konkurrens på grund av felaktiga strukturer?
Det ligger till på det viset att rådet som verkställande organ vill arbeta inom utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, men hur skall det kunna ske med 27 utrikesministrar samtidigt, när rådet betraktar sig som kollektivt verkställande organ?
Allt detta leder dock till en situation som när allt kommer omkring inte längre är uthärdlig!
Europeiska unionen har visserligen i stor utsträckning sammanfört instrumenten för utlandshjälp och handelspolitik i gemenskapen, men tyvärr har vi ingen möjlighet att driva på denna gemenskapspolitik genom de institutioner som är avsedda för detta, eftersom det leder till konkurrenssituationer med utrikesministrarna, som inte är beredda att i praktiken ge upp en bit av sitt ansvarsområde.
När ni hela tiden utnämner nya särskilda företrädare, avlägsnar ni när allt kommer omkring någonting från den behörighet som gemenskapsorganen och kommissionen har, utan att det verkligen sker någon samordning.
Kosovo är ett exempel på detta: Ett absolut kaos!
Vi bidrar med största delen av pengarna, men inga problem blir verkligen lösta där, trots stora ansträngningar från alla deltagande, eftersom strukturerna inte stämmer.
Det är ändå detta som är problemet, där vi allt mer gör bort oss!
Vi borde se till - Patten har genom omdisponeringen av utlandshjälpen funnit en lämplig ansats - att vi stärker handlingsförmågan för våra gemenskapsorgan, så att det kan arbetas bättre och effektivare där.
Men samtidigt måste strukturerna passa ihop, annars gör vi inga framsteg.
Det betyder naturligtvis till exempel också - vilket parlamentet sade före Amsterdam - att dubbelkonstruktionen med hög representant / kommissionsledamot för utrikes ärenden inte kommer att fungera.
Redan efter ett år har vi de första erfarenheterna av detta.
Det hade varit mycket bättre att ha en vice ordförande i kommissionen med ansvar för utrikesfrågor med en särskild legitimationsbindning till rådet.
Vi måste i enlighet med de förväntningar som ställs på denna Europeiska union ordna strukturerna på lämpligt sätt, och inte enligt de traditionella föreställningarna från utrikesministerierna i våra medlemsländer, som inte är beredda att faktiskt lämna ifrån sig något ansvar.
Den nya trojkan måste i ett sådant sammanhang utnyttjas bättre.
Också frågan om parlamentarisk kontroll måste lösas.
För områdena med den civila krishanteringen, handelspolitiken och alla dessa saker är, enligt fördraget, Europaparlamentet ansvarigt - och detta är entydigt.
För finansieringen och kontrollen av arméer och insatsorder är de nationella parlamenten ansvariga, och även detta är entydigt reglerat; vi måste på ett förnuftigt sätt bara få en bestämd samordning av det.
Men också här måste kontrollen vara klar, ty det får inte vara så att europeisk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik innebär mindre öppenhet och demokrati.
Av den anledningen, herr rådsordförande, måste vi under de närmaste dagarna också samarbeta för att det nödvändiga hemlighållandet av vissa dokument skall garanteras och säkras.
Men å andra sidan måste det också garanteras ett så stort mått av öppenhet och kontroll som möjligt, så som det till exempel också finns hos nationella regeringar och parlament.
Jag tror att vi kommer att finna en lämplig utgångspunkt för detta.
Jag ser hos det franska ordförandeskapet i rådet en avsevärd god vilja i denna fråga.
Därför bör vi under de närmaste dagarna arbeta på det!
(Applåder)
