# ID: svediakorp-gov403327
# author: Moscovici (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag skulle vilja tacka de olika talarna för deras inlägg och även hälsa Abraham Burg och Ahmed Qurie välkomna, som jag haft tillfälle att träffa i Israel och i Palestina.
Ni har alla naturligtvis koncentrerat era inlägg på fredsprocessen och förhandlingarna, som sannolikt är nyckelfaktorn för framsteg i denna del av Mellanöstern.
Jag upprepar vår ståndpunkt: Camp David skapade en ny dynamik.
Det är tydligt att en rad svåra hinder kunnat överbryggas.
Vi står faktiskt inför ett historiskt tillfälle, en möjlighet utan motstycke, eftersom den nuvarande konjunkturen, konjunkturen av omständigheter, är exceptionell.
Samtliga parter - och den amerikanske medlaren som spelar en viktig roll har ju intresse av ett avtal - är beslutna, det är jag övertygad om, att göra allt för att lyckas.
Och, jag upprepar, ett historiskt tillfälle erbjuds att sätta stopp för denna konflikt som pågått så länge.
Men en historisk möjlighet innebär också en historisk risk.
Det är tydligt att inget uppnåtts, att ytterligare ansträngningar i form av fantasi och mod absolut krävs.
Det är också tydligt att tiden är begränsad.
President Mobarak var i Paris i slutet av förra veckan och jag tror att han använde en utmärkt formulering, som på ett bra sätt sammanfattar situationen: " freden, det är nu eller aldrig ".
Vilken roll kan Europeiska unionen spela i det sammanhanget?
Vari består denna roll?
Ett stort antal talare välkomnade Europeiska unionens roll och samtidigt tyckte jag mig i deras inlägg ibland kunna märka ett visst beklagande över att unionen fortfarande inte är aktiv, vilket för övrigt inte är annat än logiskt.
Man kan alltid önska sig ett mer aktivt Europa.
Det skulle jag själv vilja ha.
Det franska ordförandeskapets förhoppning är att få ett mycket aktivt Europa.
Det är vårt historiska perspektiv och det är det sätt på vilket vi avser att genomföra det uppdrag vi i dag har.
Men samtidigt kan man inte skriva om historien.
Man kan inte heller gå emot aktörernas vilja.
I det hänseendet konstaterar jag att parterna själva kommer till oss, ber om vårt stöd, våra råd, våra ingripanden, våra bidrag som inte bara är ekonomiska.
Det är alltså bra att de anser att vi spelar en viktig roll och samtidigt vet jag till vilken grad de kan visa oss på gränserna för vår roll.
Vi befinner oss därför mellan dessa två parter.
Vilken är då denna roll?
Den utövas på tre nivåer som jag sagt.
Europeiska unionen stöder förhandlingarna.
Unionen är i kontakt med parterna, via Moratinos.
Unionen uppmuntrar hela tiden förhandlingarna.
Unionen erinrar om principerna i internationell rätt, som är regler som gäller för alla, men särskilt för européerna.
Den andra rollen innebär att Europeiska unionen bidrar till diskussionen om ämnen som är förbundna med förhandlingarna.
Men det krävs då - och jag återkommer till det igen - att parterna önskar det och ber oss om det och man upplever ibland där rollspel som vi väl känner till.
För det tredje bidrar vi till att genomföra de avtal som slutits, varje gång det sker.
Det förefaller mig som om vi faktiskt redan nu bör fundera över det Mellanöstern som kommer att uppstå genom freden, den fred vi önskar och som vi tror är möjlig i morgon.
Hur hållbar freden blir kommer också att bero på hur vi lyckas förstärka förbindelserna mellan länderna i regionen och utveckla deras förbindelser med oss.
Vad kan Europeiska unionen göra i det sammanhanget?
Vi har unionens alla åtgärder, vilket kommissionär Patten erinrade om.
Vi har också Barcelonaprocessen som erbjuder en särskilt anpassad ram om vi utnyttjar alla möjligheterna.
Det är denna Barcelonaprocess - och jag skall sluta här - som ordförandeskapet önskar betona och inleda vid nästa möte i Barcelona IV.
Jag hörde här en uppmaning till ett toppmöte.
Det är vad som planeras i dag, ett ministermöte.
Men vi hoppas helt uppriktigt att utvecklingen av fredsprocessen kommer att göra det möjligt att hålla ett möte, inte bara på ministernivå, utan med stats- och regeringscheferna som på sätt och vis skulle bekräfta att det råder en ny tidsålder i Mellanöstern.
Det är det som ordförandeskapet tillsammans med kommissionen och, det vet jag, med stöd från parlamentet, skall ägna sina ansträngningar åt under de kommande veckorna och månaderna.
