# ID: svediakorp-gov403320
# author: Morgantini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kom tillbaka från Palestina och Israel i går.
Under en vecka har fler än tusen italienare - företrädare för kommuner, provinser och regioner - byggt broar av fred mellan palestinier och israeler och inlett samarbetsprojekt med det palestinska folket.
Jerusalem är konfliktens kärna, en av de viktigaste knutarna att lösa upp för att nå fred.
För palestinierna är det en stad som skall delas med andra: Östra Jerusalem som huvudstad i den palestinska staten, västra Jerusalem som huvudstad i staten Israel.
För israelerna fick ingen del av Jerusalem röras före Camp David.
I dag har detta tabu brutits.
Men de israeliska förhandlarna är fortfarande hårda, för problemet är inte att palestinierna inte vill göra eftergifter utan palestiniernas rätt att återfå de territorier som ockuperades 1967 i enlighet med FN: s resolutioner.
Sedan 1993 har Jerusalem varit en stängd stad för palestinierna.
Som kommissionär Patten sade är det mycket den israeliska regeringen har försummat att göra efter Oslo: de etappmål som fastställs i avtalen om tillbakadragande av trupper från ockuperade områden har inte uppfyllts.
För palestinierna är de delade territorierna en mardröm.
Det finns ingen fri rörlighet och fler än tusen fångar som arresterades före 1993 hålls i fängelse som om de vore gisslan.
Deras fångenskap är som en mina för freden.
Men en verklig tragedi för freden och den palestinska statens framtid är att de israeliska bosättningarna fortsätter att växa: under regeringen Barak har fler än 41 000 kolonisatörer bosatt sig inom de ockuperade områdena.
Jag och de tusen italienarna såg omfattningen av detta överallt.
Ett verkligt brott mot freden, men också mot miljön och naturen: Man behöver bara tänka på Jellab Edumin-berget, gröna kullar utanför Jerusalem som har förstörts av bulldozrar.
En annan springande punkt är flyktingarna: det handlar inte om varor utan om mänskliga varelser som vill se sina rättigheter, eller drömmar, att få leva och återse sin egen jord förverkligade.
Det är ofattbart att de inte får återvända: palestinierna är födda i detta område men får inte ens besöka det.
Freden är nödvändig.
Alla talar om den, men det kan bara bli fred om var och en får utöva sin rätt till medborgarskap i en egen fri stat.
Som européer måste vi anstränga oss till det yttersta, inte bara ekonomiskt som vi redan gör utan spela en större politisk roll så att rättvisan segrar och palestinierna kan leva i sin demokratiska stat - vilken vi måste erkänna som samexisterande med staten Israel - och Jerusalem kan bli en öppen stad, en stad i världen, huvudstad för två folk och två stater.
