# ID: svediakorp-gov403315
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 725
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
De avbrutna fredsförhandlingarna i Camp David efterlämnar, åtminstone hos mig, mycket blandade känslor.
Den extrema tidspressen på deltagarna hade åtminstone ingen omedelbar effekt.
Vad är egentligen denna " diplomatiska tryckkokare " till för nytta för den avgörande fasen av fredsprocessen i Mellanöstern?
Det handlar om en seglivad fredsprocess som syftar till att finna en definitiv lösning av en sådan långvarig och komplex konflikt som den mellan Israel och palestinierna samt araberna.
Den allmänna opinionen i det israeliska och det palestinska lägret var även närvarande i Camp David; osynlig men utan tvekan kännbar.
Också just på grund av denna substantiella faktor på hemmafronten måste utomstående, vare sig de är fredsmäklare som president Clinton eller mycket engagerade stödjare av fredsprocessen som Europeiska unionen, akta sig för att utöva en allt för stor press i form av en alldeles för stram tidsplan.
Har inte EU en uppgift här: att uppmana alla berörda att så länge som möjligt hålla de så kallade " windows of opportunity " öppna?
Mina blandade känslor efter misslyckandet i Camp David beror dock främst på den kompromisslösa hållning som ledaren för den palestinska myndigheten, Yasser Arafat, intog, och den entusiastiska reaktionen på detta från hans hemmafront.
Hans anhängare välkomnade honom till Gazaremsan med flaggor och banderoller som den palestinske " Saladin ".
I folkmun har Arafat sålunda tagit över den suspekta arabiska hederstiteln från Saddam Hussein.
En erkänd israelisk fredsanhängare, den berömde författaren Amos Oz, förbryllades av just denna palestinska hyllning efter Camp David 2000.
Författaren gav denna sommar uttryck för sin deprimerade sinnesstämning i en djupgående tidningsspalt.
" Jag sitter i mitt vardagsrum framför TV: n och ser det fantastiska mottagande som man förbereder för Yasser Arafat i Gaza.
Och detta endast för att han har sagt ' nej ' till fred med Israel.
Tigande och full av häpnad tittar jag, och det får mig att tänka på att den verklige Saladin högtidligt lovade araberna att aldrig sluta några pakter med de otrogna.
Han skulle döda dem i massor och kasta dem i havet.
Jag ser Arafat i sin grågröna militära klädedräkt.
En Arafat som är klädd som Che Guevara och som hälsas som en Saladin: mitt hjärta brister ".
Författaren tar sedan upp en avgörande fråga i fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna: " rätten att återvända ".
I början av denna vecka upprepade Arafat än en gång detta palestinska politiska krav i samband med ett möte med Arabförbundet i Kairo: " Vi kommer inte att acceptera några avtal om vi inte erhåller alla de rättigheter som internationella resolutioner tillerkänner oss. "
Vilket således inkluderar FN: s resolution 194 som innehåller ett stadgande av de palestinska flyktingarnas rätt att återvända.
Fru talman, ärade kolleger!
Jag vill gärna även presentera er Amos Oz sätt att se på detta ständigt ömmande historiska " hypotek ".
Enligt hans uppfattning är denna " rätt att återvända " inget annat än " en arabisk eufemism " för en likvidering av Israel.
I samma andetag tillägger Oz att han utan vidare unnar palestinierna " rätten till ett fritt och självständigt Palestina ", men detta får absolut inte ske på bekostnad av den judiska statens existens.
Detta är ett ställningstagande som förhoppningsvis bringar politiker i väst till eftertanke.
Jag har inte på något sätt avsett att bagatellisera det palestinska folkets lidande med det jag nyss har sagt.
Jag unnar detta folk innerligen ett liv i fred och frihet.
Denna fred och frihet kan dock inte etableras om det sker på bekostnad av andra folks säkerhet.
Fru talman!
Som företrädare för ett kristet politiskt parti står jag inte här som en okritisk försvarare av Israels nationella intressen.
Det måste och kan vi förresten lugnt överlåta åt Israels ledare och medborgare själva.
Med stöd av bibeln, guds ord, betraktar jag judarna som hans utvalda folk, som har en gudomlig skyldighet att vara ett ljus för folken.
Endast om vi i tro lyder detta krav kan en verklig förlikning mellan Israel och palestinierna vara möjlig, på grundval av en rättvisa från högre ort.
