# ID: svediakorp-gov403314
# author: Bigliardo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade ledamöter!
Det vi upplever är en fars som mycket liknar den om Penelopes väv vi minns från Homeros.
Varje gång man skall fastställa de villkor för självstyre som den palestinska staten påkallar och erkänner dyker det plötsligt upp politiska och geopolitiska nyheter som lägger hinder i vägen för att man äntligen skall komma fram till en lösning på detta gamla problem.
Det som händer är faktiskt att någon envist nattetid river upp den väv som president Arafat mödosamt väver på dagarna, den väv som är så ändamålsenlig och värdefull för det palestinska folket och för jämvikten i Mellanöstern.
Följaktligen säger sig alla nu inse president Arafats klokhet när han trots de ständiga provokationer palestinierna utsätts för fortsätter att visa tecken på beredvillighet till dialog och ibland håller fast vid det som överenskommits i alla fördrag, ibland flyttar datumet för utropandet av självständighet för sin stat och med kraft sätter sig över de interna problem dessa val skapar för honom i hans stat.
På andra håll är det dock annorlunda: jag syftar på Israel, där reaktionära och konservativa lockelser hela tiden förskjuter den interna politiska balansen och tvingar Europa och Förenta staterna till enorma diplomatiska ansträngningar för att gång på gång skjuta upp förverkligandet av fördragen.
Jag tror inte det är hädiskt att säga att allt detta också delvis beror på det kommande valet i USA, som inte skall och inte får hindra världen att komma i balans.
Europa kan nu äntligen spela en avgörande roll i denna fråga där man sedan allt för många år ställer palestiniernas rättigheter mot israelernas intressen och de många påtryckningsgrupper som inte har något som helst intresse av att denna långdragna palestinska fråga skall lösas.
Europa bör alltså ingripa med större beslutsamhet och vidta lämpliga åtgärder för att undvika att de allt för många uppskjutandena, den tveksamhet som har utvecklats till en konst och det medvetna slöseriet med tiden skall leda till att extremismen ökar på ett farligt sätt.
Tro mig, fru talman, ärade ledamöter, detta skulle inte gagna vare sig Mellanösternfrågan eller Europa eller världen som helhet.
Palestinierna begär inte hela Jerusalem, de begär en symbolisk del av en huvudstad som skulle bli en konkret bekräftelse på ett folks rätt till ett fosterland, inte bara ord.
Jag hälsar de företrädare för parterna i fråga som är här och vilka jag snart skall lyssna uppmärksamt på.
Jag hoppas att vårt parlaments ståndpunkt kommer att bli kraftfull och pådrivande samt ett stort och gott förebud om fred i Mellanöstern.
