# ID: svediakorp-gov403309
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill som företrädare för min grupp börja med att hälsa Abraham Burg, talman i Knesset, välkommen liksom ordföranden i Palestinska lagstiftningsrådet Abu Ala som båda sitter på läktaren och senare kommer att hålla anföranden som vi kommer att ägna hela vår uppmärksamhet.
Närvaron av två så framstående personligheter innebär att fredsprocessen inte bara är en process regeringarna emellan.
Det är en process mellan folk och mellan parlament som är folkens demokratiska företrädare.
Jag skulle vilja att de båda företrädarna förde med sig ett budskap till sina folk: ni har varit här och ni har sett hur företrädare för folk som under sekler har varit fiender och krigat mot varandra kan arbeta tillsammans under fredliga former och dela samma värderingar.
Jag tror det är det viktigaste budskap vi kan ge.
Dessutom vill jag påpeka att min politiska familj i den socialistiska internationalen, förutom de försök till förhandlingar som görs mellan regeringarna och som vi bör stödja, försöker stödja och inleda denna process i den mån som de israeliska och palestinska ledarna tillhör vår familj och vi känner ett starkt engagemang.
Vi håller med om den ingående analys av situationen som rådets ordförande har gjort och jag vill bara, inför våra vänner från Främre Asien, upprepa budskapet om vårt åtagande vad fredsprocessen beträffar och dess utveckling sedan avtalen i Sharm-el-Sheikh, som föranledde den senaste djupgående debatten i Europaparlamentet.
Vi närmar oss nu deadline.
Vi européer vet vilken betydelse deadline har och att alla klutar måste sättas till när det börjar närma sig, men vi anser att det viktiga för närvarande är parternas uthållighet.
Vi gläds åt president Clintons och statssekreterare Albrights ansträngningar.
Vi är engagerade i processen och det är med glädje jag hälsar ambassadör Moratinos närvaro, den outtröttliga pilgrimen för fred.
Jag anser framför allt att vikten av det som för närvarande står på spel bör framhållas, för hittills har inga riktiga förhandlingar ägt rum om situationen för de palestinska flyktingarna sedan år 1948, den fortsatta situationen för de israeliska bosättningarna och fastställandet av slutliga gränser.
Det är dessa frågor, mycket viktiga och mycket knepiga frågor som måste behandlas.
Förutom en annan som är viktig, nämligen den slutliga författningen för Jerusalem som förutsätter ett åtagande.
Det är inte bara ett politiskt problem, utan även ett kulturellt, historiskt och religiöst sådant.
Därför finns det inte utrymme för en lösning som grundas på exklusiva krav.
Som några experter har påpekat, i frågor som rör religion går det inte att medla, men en sak är säker och det är att om vi talar om Bokens religioner där det predikas om kärleken till Gud och din nästa måste det vara möjligt för människorna att finna en lösning.
För de heliga platserna är ingen lösning möjlig som enbart baserar på suveräna rättigheter och det är viktigt att olika internationella lösningar beaktas: jag tänker då på medlingarna i vissa starkt involverade arabländer som skulle kunna vara till hjälp.
Slutligen tror jag, fru talman, att man vad Europeiska unionens agerande beträffar måste försöka stärka Europa-Medelhavsprocessen, rädda Syrien ur sin isolering, stärka processen i hela området och framför allt, ge Mellanöstern budskapet att Europeiska unionen som en union med sekellånga fiender, i stor omfattning vill delta i utformningen av en gemensam fredlig framtid i Mellanöstern.
