# ID: svediakorp-gov403307
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,326
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Jag skulle vilja börja med att säga att kommissionen helhjärtat instämmer i de rörande uttalanden som ni gjorde i går om terrorism och om modet hos de människor som har blivit martyrer för demokratin, liksom i de uttalanden som har gjorts denna förmiddag av ledamöter i denna kammare.
Jag skulle också vilja säga att det är en stor ära att få diskutera frågan om en fredsuppgörelse i Mellanöstern i närvaro av några av de personer i vars händer det ligger att åstadkomma detta historiska framsteg.
Naturligtvis håller jag i allt väsentligt med om vad rådets ordförande just har sagt.
Jag har inte för avsikt att upprepa alla hans argument, utan jag tänkte i stället, kanske, föra fram en eller två personliga tankar om några av rådsordförandens kommentarer och lägga till en eller två andra punkter, huvudsakligen om ekonomiska frågor.
Även om man vid toppmötet i Camp David inte kunde nå en slutlig uppgörelse, gjordes, som rådets ordförande sade, enorma framsteg.
Jag är övertygad om att vi alla skulle vilja hylla president Clintons och utrikesminister Madeleine Albrights skickliga och ihärdiga diplomati.
Toppmötet i Camp David hjälpte till att minska klyftorna mellan parterna i tvisten.
Det hjälpte till att ta upp och faktiskt avlägsna ett antal gamla tabun, till exempel om de ytterst svåra historiska frågor som omger Jerusalems status.
När vi har kommit så långt, skulle det utan tvekan vara en tragedi om den möjlighet till fred som nu är större än någonsin tidigare skulle kastas bort.
Vi står redo, som rådets ordförande har påpekat, att hjälpa till att föra saker och ting framåt på varje sätt vi kan, och vi är beredda att göra vad vi kan för att få till stånd en uppgörelse.
Det är en stor glädje att se vår egen företrädare, som har gjort så mycket för att se till att Europeiska unionens närvaro i regionen är märkbar.
Allteftersom tiden obevekligen går framåt, har talet om Palestinas status som självständig stat oundvikligen ökat.
Förklaringen från Europeiska rådets möte i Berlin gäller fortfarande som Europeiska unionens ståndpunkt.
President Arafat har fått visa råd om att skjuta upp det planerade utropandet av en självständig palestinsk stat den 13 september.
Jag vill upprepa vad som sades i förklaringen från Europeiska rådets möte i Berlin i mars, att Europeiska unionen är övertygad om att skapandet av en demokratisk, livskraftig och fredlig suverän palestinsk stat på grundval av existerande överenskommelser och genom förhandlingar skulle vara den bästa garantin för Israels säkerhet och Israels erkännande som en jämlik partner i regionen.
Det är vår ståndpunkt.
Vad Syrien beträffar, inser alla att president Bashar al-Assad måste stärka sin position.
Även här är emellertid meningsskiljaktigheterna med Israel små, och vi tror att de skulle kunna överbryggas.
Vi kommer att fortsätta att göra allt vad vi kan för att uppnå detta.
Vi har en nyckelroll att spela i Syrien när det gäller att aktivt uppmuntra ekonomiska reformer och modernisering i Syriens intresse och i den regionala stabilitetens intresse.
Jag gjorde en ytterst givande resa till Syrien tidigare i år, låt vara allt för kort, under vilken vi gjorde betydande framsteg i vår dialog om ekonomiska frågor och om den hjälp som vi kan ge.
Vi vill svara på ytterligare förfrågningar från Syrien om hjälp i reformprocessen.
Vi kommer också att vara beredda att ge stöd för att stärka rättssäkerheten, människorättsliga frågor och politisk pluralism.
Vad södra Libanon beträffar, återstår enormt mycket för Europa att göra, inte minst inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsländerna.
Europeiska unionen kommer att hjälpa till med återuppbyggnaden av södra Libanon så snart som kommissionsvillkoren tillåter det.
Den libanesiska regeringen måste upprätthålla ordning i söder och dessutom översätta sina allmänna hjälpförfrågningar till konkreta och realistiska förslag.
Men vi kommer att ange huvuddragen i våra strategier så snart som dessa villkor uppfylls, och vi har, som många ledamöter känner till, haft en bedömningsdelegation i området för att se exakt vad vi kan göra på marknivå så snart som möjligt.
Kammaren överraskas knappast av att höra att vi avser att arbeta på områden som minröjning, där vi har så stor erfarenhet, områden som är livsviktiga för att återställa ett normalt ekonomiskt liv och anständiga sociala förhållanden i södra Libanon.
Samtidigt som vi förbereder oss för en möjlig roll i genomförandet av ett fredsavtal, koncentrerar vi oss också på det regionala scenariot efter en fredsuppgörelse.
När konflikter är en del av det förflutna, är det viktigt att inse att en fredsuppgörelse skulle förändra framtidsutsikterna för alla.
Ihållande ekonomisk tillväxt och ekonomisk stabilitet är nycklarna till regional fred och konsolidering av den freden under de kommande åren.
Det är mer troligt att människor stöder freden om de känner att deras levnadsförhållanden förbättras.
Den ekonomiska tillväxten är emellertid för närvarande trög, och arbetslösheten är beklämmande hög, över 15 till 20 procent totalt.
Skillnaderna växer både inom regionen och, vilket sades under gårdagens debatt om Meda, mellan regionen och Europeiska unionen.
Dessutom kommer den regionala arbetsmarknaden att sättas under ett starkt tryck på grund av den höga befolkningstillväxten, som är en följd av det välkomna införlivandet av fler kvinnor på arbetsmarknaden och den framtida integreringen av palestinska flyktingar i regionens ekonomier.
Det regionala välståndet är därför beroende av seriösa ansträngningar som främjar den ekonomiska tillväxten.
De privata investeringarna kommer här att spela en central roll, men de offentliga investeringarna kommer att fortsätta att vara viktiga, särskilt beträffande ekonomisk övergång, inklusive harmonisering, intern avreglering och regionalt samarbete, stabilisering och regionala infrastrukturer.
Jag hänvisade till den intressanta debatt som vi hade i går kväll om Meda och våra försök att snabba på och förenkla bestämmelserna, så att vi kan leverera vår hjälp i regionen mycket snabbare.
Det är viktigt att komma ihåg omfattningen av denna hjälp.
Europeiska unionen som helhet - kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken (EIB) - ansvarar för omkring 50 procent av all ekonomisk hjälp i regionen.
Kommissionen och EIB ansvarar för omkring hälften av dessa 50 procent, så vi ansvarar för omkring 25 procent.
Under de senaste åren har vår hjälp i regionen i genomsnitt legat på omkring 800 miljoner euro, det vill säga från kommissionen och EIB, omkring 450 miljoner euro från kommissionen och resten från EIB.
Det är en betydande investering i regionens framtida välstånd och välmående, men jag försöker fortfarande se till att de tillgängliga resurserna används effektivare och snabbare.
Jag sade i går att kommissionen kommer att föra diskussioner denna vecka, och jag hoppas att det inte är att sätta för stor tilltro till dess kollektiva visdom att säga att vi kommer att kunna offentliggöra våra förslag senare i denna vecka.
Vi diskuterar ett kommissionsmeddelande om att vitalisera Barcelonaprocessen, vilket alla erkänner är ytterst viktigt.
I det dokumentet kommer vi att betona den livsviktiga betydelsen av ett större regionalt samarbete och mer handel och samarbete mellan länderna i söder och inte bara mellan Europa och länderna i söder.
Jag hoppas att dokumentet och dess genomförande kommer att hjälpa till att befästa de politiska framstegen i regionen.
Jag upprepar: Detta utan tvekan är en historisk möjlighet att säkra en fred som skulle medföra både välstånd och stabilitet för våra grannar i söder.
Vi står redo att hjälpa dem på alla sätt vi kan, politiskt och ekonomiskt.
Vi står redo att hjälpa dem både att uppnå fred och att bygga vidare på den grund som skulle läggas genom en fredsuppgörelse.
