# ID: svediakorp-gov403294
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 972
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig från början säga att jag utan reservationer välkomnar Imbenis oerhört konstruktiva betänkande.
Det är ett utmärkt arbete och både min kollega, kommissionär Nielson, och jag gläder oss över argumenten i det.
Vi gläder oss över det breda välkomnande som getts till kommissionens meddelande med titeln " Utvärdering av och framtid för gemenskapens humanitära verksamheter ".
Många gratulationer till ledamoten.
Humanitärt bistånd - som en rad ledamöter har sagt - är en oerhört viktig del av Europeiska unionens identitet externt.
Jag är den förste att erkänna att vi behöver göra mycket för att förbättra vårt resultat.
Men det är också viktigt att vi uppmärksammar att vår hjälp gör väldigt mycket gott, dag efter dag, ofta under extremt svåra förhållanden, ofta under mycket svåra situationer över hela världen.
Trots eventuella brister - och det är vårt ansvar att ställa detta till rätta - vill jag berömma alla involverade för vad de gjort, och håller på att göra, med hjälp av bistånd från Europeiska unionen och med hjälp av generöst stöd från Europeiska unionens skattebetalare.
Vi är världens största biståndsgivare när det rör humanitärt bistånd, och det är viktigt att vi kommer ihåg det då och då.
Vi uppskattar verkligen parlamentets stöd till de reformer vi försöker få till stånd.
Mycket av den strategi som ledamöterna uppmanar oss att genomföra överensstämmer, ligger mycket nära, den som vi i vilket fall velat genomföra.
Jag måste betona att hur mycket vi alla än vill göra mer, måste vi koncentrera våra verksamheter, med tanke på våra mycket begränsade mänskliga resurser, på att genomföra det vi redan håller på med.
I detta sammanhang har kommissionen beslutat att koncentrera ECHO: s interventioner på grundval av en definition av termen " humanitär ", som enligt min bedömning är generös och flexibel, men inte oändligt elastisk.
Vi anser att det skulle vara fel att överbelasta ECHO med ett ständigt växande antal uppgifter bara för att helt enkelt få administrativa lättnader.
Både kommissionär Nielson och jag vill hjälpa länder och folk som har det svårt.
Men vi vill samtidigt se till att de sedan kan klara sig själva så snart som möjligt.
Vi kommer att ta itu med detta genom länderstrategier som sammanför de olika typerna av bistånd, dvs. nödhjälp, utvecklingsbistånd osv., så snart som detta är möjligt.
Detta anser jag vara den bästa typen av bistånd och det är det mest förnuftiga sättet att använda skattebetalarnas pengar på.
Låt mig tillägga att vi inte har för avsikt att göra ECHO till en operativ avdelning som levererar bistånd genom beredskapsplanering för fördelning ute på fältet.
Detta är inte, och har aldrig varit, ECHO: s styrka.
Ett sådant förhållningssätt skulle vara ineffektivt och det skulle minska de många fördelarna med ECHO: s partnerskapförhållningssätt som gör det möjligt för organisationen, som har nämnts, att snabbt få fram finansiering till dem som bäst behöver den.
Partnerskapförhållningssättet gör det också möjligt för det civila samhället att engagera sig vid inledningen av biståndsoperationer, och värdet av detta har bevisats vid många tillfällen.
Vi kommer att fortsätta att välja partner på grundval av deras effektivitet och tillgänglighet för ifrågavarande uppgift och naturligtvis väga in deras olika komparativa fördelar och de roller de kan spela.
De icke-statliga organisationerna är en oerhört viktig kanal, men Förenta nationerna och Röda korset är också högt värderade partner.
Tack vare detta blandade förhållningssätt till partnerskap när detta är nödvändigt, kan vi skicka specifika budskap till olika politiska fora.
Imbeni nämnde den viktiga frågan rörande synlighet.
Detta är viktigt.
Vi vill att Europeiska unionens väljare och skattebetalare skall få veta vad som sker med deras pengar och i deras namn.
Vi har planerat att genomföra en Eurobarometerundersökning i syfte att mäta den nuvarande graden av kännedom om ECHO i medlemsstaterna och på grundval av denna undersökning, som vi naturligtvis vill diskutera med ledamoten och andra, kan vi utveckla lämpliga sätt att höja det medvetande som ledamoten hänvisade till.
Det humanitära bistånd vi ger kommer att fortsätta styras av principerna om opartiskhet och icke-diskriminering som fastställts i vår förordning och accepterats av det humanitära samfundet världen runt.
Det är en del av vår identitet externt som visar att Europeiska unionen kan agera på världsscenen med en enda röst, och att den kan åstadkomma något på plats.
I egenskap av världens största källa för humanitära biståndsmedel, som jag sade tidigare, har Europeiska unionen ett ansvar att inte bara vara störst i fråga om kvantitet, utan i fråga om leverans.
Detta är vårt klara och ambitiösa mål.
Jag vill bara avsluta med en betraktelse.
Debatten om dessa frågor är inte alldeles ny för mig.
För över tio år sedan var jag biståndsminister i det land jag bäst känner till, som vi lärt oss säga, och ansvarig för bl.a. det humanitära biståndet.
Det som gjort mig mest nedslagen när det gäller den internationella scenen under årens lopp, är att vår förmåga i praktiken att snabbt kunna lämna humanitärt bistånd under de mest krävande omständigheter ökat betydligt mer än vår förmåga att förhindra att det över huvud taget behövs humanitärt bistånd.
Detta väcker allvarliga politiska och miljömässiga frågor om företeelser som t.ex. humanitär intervention, som kommer att dominera mycket av den utrikespolitiska dagordningen under de kommande åren.
Men under tiden måste vi se till att vårt humanitära bistånd blir mer effektivt.
Ledamotens betänkande kommer att utgöra ett betydande bidrag i detta sammanhang.
