# ID: svediakorp-gov403286
# author: Brie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman!
Föredraganden, kollegan Imbeni har presterat ett utmärkt arbete.
Det är inte nödvändigt att upprepa något.
Jag skulle vilja problematisera och komplettera två frågor.
Den första är av mycket principiell natur.
Humanitär hjälp måste äga rum oberoende av orsakerna till respektive katastrofer och oberoende av övriga politiska mål.
Deras tilltagande politisering de senaste åren är en oacceptabel och när allt kommer omkring även inhuman företeelse.
Samtidigt får man emellertid också konstatera, att det växande antalet katastrofer inte enbart har att göra med naturhändelser som inte kan påverkas.
Om de krig, i vilka humanitär hjälp måste ges exempelvis genom ECHO, låter detta sig inte utan vidare sägas.
Allt fler naturkatastrofer har uppenbarligen därmed att göra att vi tar en allt större del av den globala eko- och biosfären i anspråk.
Förenta nationernas mellanstatliga grupp för klimatförändringar, IPCC, har exempelvis rapporterat, att man redan kan konstatera ett märkbart inflytande av människan på jordens klimat.
Våra koncept för hantering av kriser måste därför enligt min övertygelse också få en samhällspolitisk dimension och integreras i utvecklingspolitiken och till exempel den ekonomisk-politiska strategin.
Annars kommer vi i många avseenden bara att kurera följderna av vår egen politik, och framför allt människor i sydliga länder kommer att lida under de katastrofer som förorsakats av oss.
Det andra problemet har ett direkt samband med detta och är ändå av mycket praktisk natur.
Jag vädjar till kommissionen att knyta den humanitära hjälpen och utvecklingspolitiken närmare varandra, såväl vad gäller det idémässiga innehållet som organisation och utförande, utan att för den skull tro att ett så omfattande problem genast låter sig lösas.
Till detta finns det från kommissionens sida redan ansatser, som enligt min mening dock tydligt behöver förstärkas och avbyråkratiseras.
Föredömligt är i detta avseende enligt min övertygelse konceptet för utvecklingsorienterad nödhjälp, så som organisationen för tekniskt samarbete försöker praktisera det.
