# ID: svediakorp-gov403285
# author: Imbeni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 763
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Låt mig först av allt rikta ett tack till alla mina kolleger i de olika politiska grupperna som har givit viktiga bidrag i det förberedande arbetet med detta betänkande som skall uttrycka parlamentets ståndpunkt när det gäller kommissionens meddelande om ECHO: s verksamheter, akut nödhjälp och humanitära insatser.
Att utskottet för utveckling och samarbete enhälligt godkänt detta betänkande beror på att samarbetet har varit mycket givande, ett samarbete som jag hoppas kommer att upprepas i morgon i samband med slutomröstningen i kammaren.
När man talar om ECHO, om humanitärt bistånd, måste man tala om de största tragedierna och de största konflikterna i vår tid; man måste tala om krig, om katastrofer, om skador på det globala ekologiska systemet; man måste tala om fortsatta, dramatiska etniska konflikter, om inbördeskrig och andra krig; man måste tala om den grundläggande bristen på jämlikhet mellan nord och syd och, framför allt, om lidandet bland de mest utsatta; barnen, kvinnorna, de äldre.
Om vi skall vara ärliga måste vi säga att prognoserna för de närmaste åren inte ger hopp om förbättringar när det gäller denna situation.
Låt mig bara peka på ett par tidningsnotiser under de senaste månaderna: Nordpolen, som visar tecken på att smälta på en plats där absolut ingen hade väntat sig det; förgiftningen av vattnet i Bangladesh, som riskerar tjugofem miljoner människors säkerhet, hygien och hälsa; torkan i många regioner i Afrika.
Vi måste därför vara seriösa och realister.
I framtiden måste vi i ännu högre grad än tidigare i tid planera förebyggande åtgärder för att förhindra katastrofer, så att vi kan reagera på resultaten av de tragedier som ofta, nästan alltid, är orsakade av oss människor.
Denna planering måste samordnas bättre på internationell nivå mellan Europeiska unionen och alla de övriga organisationer som arbetar med humanitärt bistånd och som har behov av bättre samordning, inom Europeiska unionen, mellan kommissionen och de övriga organ som står till de enskilda medlemsstaternas förfogande, för att undvika att det uppkommer - vilket ofta har skett, något som kommissionens dokument visar och något som utvärderingar har bekräftat - dubbleringar, upprepningar och därmed också slöseri med energi och resurser.
Mot den bakgrunden anser jag det vara oacceptabelt - och mitt betänkande och parlamentets ståndpunkt är tydliga i denna fråga - att ECHO reduceras till att enbart ge katastrofhjälp, punkt och slut.
Jag tror det blir nödvändigt att handla i ett bredare perspektiv: ECHO och Europeiska unionens insatser skall i högre grad vara inriktade på förebyggande åtgärder och därefter, i andra hand, förena katastrofhjälp och akuta insatser med insatser som är avsedda att återställa existensminimum där det inträffat katastrofer och krig, vilket skulle främja effekterna av det humanitära biståndet även i en fas som kommer efter de akuta åtgärderna.
Vi inser att vi kanske talar om begränsade belopp om vi ser till den allmänna budgeten, men vi talar trots allt om 2 500 miljoner euro som Europeiska kommissionen under de senaste fyra åren fördelat med 56 procent till icke-statliga organisationer, 25 procent till FN: s olika organ, 11 procent till Röda korset och resten till övriga insatser som leds av ECHO eller av medlemsstaternas olika specialbyråer.
Jag tror att kommissionens analys tvingar oss att handla för att få till stånd en ytterligare förstärkning av ECHO för att undvika att vissa åsikter som förekommer i rådet, som är oenigt när det gäller dessa frågor, blir dominerande.
I rådet anser vissa att vi skall begränsa insatserna från ECHO, men jag tycker i stället tvärtom.
Ett sista påpekande, herr talman: ECHO får inte bli en bankomat för vissa internationella organisationer eller för icke-statliga organisationer, där de kan hämta pengar utan att ens tala om för mottagaren varifrån finansieringen kommer.
Det är nödvändigt att den europeiska allmänheten och mottagarna informeras om ECHO: s fantastiska insatser.
Därför har vi föreslagit - jag hoppas att kommissionär Patten, som för tillfället inte lyssnar på vad jag har att säga, seriöst tar upp detta förslag - att man genomför en informationskampanj riktad till allmänheten i våra respektive länder, så att man vet hur våra pengar, våra resurser används, och att en sådan informationskampanj självklart inte finansieras med medel ur ECHO utan med särskilda medel.
