# ID: svediakorp-gov403266
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det informella utrikesministermötet i Evian har egentligen redan i viss mån föregripit de mycket goda förslagen i Galeotes betänkande.
Så vitt jag förstår har ett avtal ingåtts om att EU-ambassaderna i tredje land och medlemsstaternas ambassader i större utsträckning skall samarbeta med varandra, att de skall stämma av sina utvecklingsprogram med varandra och att de i betydligt högre grad skall agera gemensamt.
Nåväl, detta har vi oräkneliga gånger efterfrågat, och då är det ju utmärkt att Galeote lägger fram ett förslag som ligger helt nära detta.
Herr talman, förra veckan var jag i Indonesien på ett undersökningsuppdrag, och jag vill bara säga att EU-delegationen där gav mig utmärkt handledning.
Vid mina utlandsresor ber jag alltid om ett möte med alla EU-ambassadörer, alltså från alla 15 länderna.
Det gjorde jag även den här gången, och ett sådant möte anordnades.
Där framfördes klagomål över att gemenskapsmedlemsstaternas europeiska politik inte i tillräckligt hög grad hamnar i rampljuset, och att man i Indonesien väl känner till vad Japan gör där, att man vet vad USA gör där, men att det inte finns tillräckliga kunskaper om vad de 15 medlemsstaterna i Europeiska unionen gör där.
När jag då frågade: hur samordnar ni ert arbete, hur stämmer ni av med varandra, så fick jag svaret: det gör vi inte.
Och det tycks till och med finnas en rädsla för att samarbeta och göra avstämningar.
Därför anser jag att överenskommelsen om detta som slöts i Evian är av stor betydelse, och att det är mycket bra att ett förslag om en europeisk diplomatskola läggs fram.
Även nationella diplomater borde vara förpliktade att följa kurser vid en sådan skola, så att de vet hur de gemensamt skall agera i europeiska sammanhang.
Detta måste snarast komma till stånd.
Det är inte fråga om att vilja överträffa USA eller till exempel Japan, men det är nödvändigt att mycket tydligare föra fram Europas ansikte i länder utanför Europa.
Därmed ger jag mitt fulla stöd till Galeotes betänkande, och jag hoppas verkligen att förslagen från Evian genomförs.
