# ID: svediakorp-gov403262
# author: Souladakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kollegor!
Vi debatterar i dag Galeoto Quecedos utmärkta betänkande, vilket har bemötts med brett bifall.
Det står helt klart att behovet av att stödja unionens internationella åtaganden kräver både instrument och kunskap samt färdighet.
Men det står samtidigt helt klart att detta inte räcker hela vägen.
Det krävs också politiska riktlinjer.
I denna bemärkelse rör sig Galeote Quecedos rapport inom gränsen för en rationalisering av förfarandena, men också inom vissa politiska riktlinjer.
Ett flertal gånger ställs denna fråga: vilket kom först, hönan eller ägget?
Något liknande finns i luften i dagens debatt.
Vi måste icke desto mindre klargöra att det i livet inte finns några vakuum.
I denna bemärkelse kan varken klagolåt eller en likgiltig attityd lösa politikens problem.
Under dessa förhållanden och under alla omständigheter är det sålunda den ram inom vilken Galeoto Quecedos betänkande införlivas som utformar villkoren och rationaliseringen av förfarandena samt förutsättningen för ett gemensamt diplomatiskt handlande.
I denna bemärkelse rör den sig inom ramen för en teknokratisk rationalisering och fram mot politikens gränser.
Vi Europas medborgare, som gör anspråk på en bättre framtid för Europas folk och för världen i sin helhet måste emellertid inse att vi i dessa frågor är skyldiga att intervenera överstatligt.
Vi måste gå framåt, vi måste röra oss inom logiken för en positiv och dynamisk balans och inte för en statisk balans som inte leder någonstans.
I denna bemärkelse har det onekligen framkommit stora brister i GUSP, vilka vi alla har tillstått och därefter insett vad som behöver göras för att denna fråga, som hur som helst är ett nödvändigt villkor för den europeiska politikens utveckling, skall kunna genomföras.
I denna bemärkelse definierar Europaparlamentets initiativ via betänkandet en möjlig ram för åtgärder och rationalisering.
Hur som helst, i det fall det finns några här, vilket jag i och för sig inte tror, som inte tror på Europeiska unionens framtid kan de uttrycka det annorlunda.
Jag tror likväl att Europas folk, majoriteten av partierna och grupperingarna delar uppfattningen om ett Europa som åtnjuter förutsättningar, ett fredens Europa, ett samarbetets Europa, ett socialt sammanhållet Europa, ett utvecklingens Europa.
Och ett sådant Europa kan inte gå framåt om det inte, i ett tidsperspektiv, har en gemensam utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik, vilket också innebär motsvarande instrument.
Under dessa förhållanden utgör den lilla byggsten som Europaparlamentet i dag lämnar till denna konstruktion sålunda en viktig utgångspunkt, och jag tror att den skapar en dynamik för bättre förutsättningar.
