# ID: svediakorp-gov403260
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, enligt mig är det önsketänkande som slår an tonen för detta betänkande.
Endast tidvis visar föredraganden tecken på någon känsla för verkligheten.
Helt tydligt är detta fallet i skäl O. Där tillbakavisar han " absolut " strävandet efter " en gemensam diplomattjänst " som ersättning för " medlemsstaternas utrikestjänster ".
Hela dokumentet andas emellertid tanken, ja, lugnt sagt den brinnande önskan om en europeisk diplomatisk tjänst för unionen.
Föredraganden rationaliserar sin avsikt redan i inledningen av sitt betänkande.
Där står det att gemenskapens utrikesverksamhet " sedan femtiotalet och fram till i dag har utökats konstant ".
Med EU: s vankelmodiga diplomatiska agerande på Balkan under det gångna decenniet av det förra århundradet färskt i minne, låter detta kraftiga påstående otroligt i mina öron.
Ett annat viktigt argument från Galeote Quecedo är att Europeiska unionens medlemsstaters " utrikestjänster inte samordnar sin verksamhet ".
Enligt hans mening är detta " nödvändigt för att man skall kunna garantera att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är öppen och effektiv ".
Handlar det här verkligen bara om ett samordningsproblem?
Som om medlemsstaternas olika nationella intressen för alltid skulle tillhöra Europas förflutna!
Det är precis tvärtom.
Just den av föredraganden konstaterade bristen på öppenhet och synlighet hos den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är en direkt förlängning av medlemsstaternas divergerande intressen.
Spänningen mellan dröm och verklighet i betänkandet manifesterar sig likaså i förslaget att inrätta en europeisk diplomatskola.
Hur realistiskt är det att efterfråga " de medel som behövs " till detta projekt, när nuvarande EU-delegationer redan kämpar med kraftigt personalunderskott på grund av penningbrist!
Denna information tillhandahåller Galeote Quecedo själv i sin utläggning.
Herr talman, frågan som bränner på min tunga är: i hur stor utsträckning delar medlemsstaterna själva dessa föredragandens idéer?
Att dela ut gemenskapspengar är, när allt kommer omkring, ingen konst.
Den typiska europeiska vanan innebär att man helt bortser från det legitima och ytterst nyttiga önskemålet om behov och effektivitet.
