# ID: svediakorp-gov403252
# author: Galeote Quecedo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 646
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att vi alla kan vara eniga om att år 2000 är det uppenbart att gemenskapen redan kan njuta av många och grundläggande befogenheter inom utrikesområdet.
Maastrichtreformen svarar mot den ambition som så många gånger uttryckts här i denna kammare att Europa skall tala med en enda röst i internationella fora.
Med GUSP får unionens utrikesverksamhet en ny dimension och lämnar definitivt det ekonomiska området bakom sig för att aktivt ta del i utrikespolitiken.
Trots det så upprepas Europeiska unionens klagan, vilket vi upplever dessa dagar, över att vi inte håller måttet för vad som krävs när det gäller utrikesverksamheten.
Med detta sagt vill jag börja med att tala om att syftet med detta betänkande inte är att begära en ny utökning av unionens befogenheter på utrikesområdet.
De som försöker med det förfogar över andra debatter inom ramen för reformeringen av institutionerna för att få utlopp för sina ambitioner.
Vi föreslår, varken mer eller mindre, att man definierar åtgärder som gör det möjligt att effektivisera och förbättra det sätt som gemenskapens institutioner genomför denna ofantliga utrikesverksamhet på.
Vi föreslår helt enkelt att man beslutsamt skrider framåt inom tre områden.
För det första när det gäller att förbättra utbildningen av de EU-tjänstemän som skall arbeta med utrikesverksamheten.
De många tjänstemän som arbetar med yttre förbindelser i kommissionen, som har befogenheter av grundläggande betydelse, är tekniskt sett specialister men saknar vanligtvis a priori nödvändig diplomatisk utbildning för att utföra sina sysslor.
Därför tror vi att det är nödvändigt att skapa en europeisk diplomatskola som ger tjänstemän vid kommissionen som arbetar med yttre förbindelser en verklig diplomatisk och internationell utbildning.
I samma syfte tror vi att det är nödvändigt att erbjuda en möjlighet att länka de nationella diplomatkårerna, vars erfarenhet och långa tradition är av stort värde, till våra utrikesverksamheter.
Vi föreslår att ett överbryggande system skapas mellan gemenskapens och nationella utrikestjänster.
För det andra handlar det om att förtydliga och utveckla den rättsliga ställningen för kommissionens aktuella utrikesdelegationer, dessas roll och förhållande till olika gemenskapsinstitutioner.
Kommissionens delegationer har genomlevt en spektakulär kvantitativ och kvalitativ expansion under de senaste åren.
De fungerar dock på olika sätt och dessas roll i förhållande till de andra institutionerna är otydlig eftersom den inte är reglerad.
Därför föreslår vi en omvandling av kommissionens delegationer till gemenskapsdelegationer så att dessa får en närmare förbindelse med rådet, genom GUSP: s höga representant, samt till Europaparlamentet och dess ledamöter.
På så sätt garanteras en bättre effektivitet och politisk kontroll över verksamheten.
För det tredje och avslutningsvis försöker vi förbättra samordningen mellan delegationerna och medlemsstaternas utrikestjänster.
Det är nödvändigt att främja denna samordning för att undvika förvirring och brist på sammanhållning, samt andra brister som kunnat konstateras i rådet (allmänna frågor) i Evian förra helgen.
Vi föreslår därför olika mekanismer och bland annat förutser vi möjligheten att låta de medlemsstaters delegationer som så vill gå samman med kommissionens nuvarande delegationer där så anses lämpligt.
Det skulle också innebära avsevärt minskade kostnader.
Ledamöter, herr talman!
Inget av de förslag som tagits upp innebär institutionella reformer och inte heller att medlemsstaterna överlåter suveränitet.
Vi föreslår bara ett effektivare genomförande av de befogenheter som redan överlåtits.
Det handlar inte om konfrontation mellan olika europeiska modeller utan helt enkelt om att vara effektivare.
Därför kan inte föredraganden stödja de ändringsförslag som skulle innebära djupgående strukturella förändringar i unionens institutionella uppbyggnad.
Jag vill särskilt tacka för övriga bidrag som, i utskottet och i morgon i kammaren, i betydande grad berikar det ursprungliga förslaget.
Jag ber de olika grupperna rösta för betänkandet och av kommissionen att den skall återspegla denna kammares önskan.
