# ID: svediakorp-gov403248
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,547
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag är oerhört glad att kunna kommentera dessa två viktiga betänkanden om ett av de mest betydelsefulla program som vi har ansvar för.
Det kommer uppenbarligen att bli ett avsevärt politiskt test för kommissionen och för hela vårt partnerskap att försöka se till att vi får ett mer framgångsrikt resultat av dessa program i framtiden, än vad vi lyckats med hittills.
Jag tyckte att Linkohr tog upp några oerhört väsentliga och utmanande punkter.
Vi skall återkomma till dessa, inte minst när vi får möjlighet att diskutera skrivelsen som kommissionen kommer att skicka till budgetmyndigheten som en ändringsskrivelse till 2001 års budget, vilket på ett direkt sätt tar upp det faktiska resursproblem vi står inför, som skapar så många politiska svårigheter för oss.
Låt mig först kommentera Valdivielsos betänkande, innan jag tar upp Piétrasantas betänkande.
Jag välkomnar naturligtvis det faktum att - även om jag inte tyckte att hans tal var lika entusiastiskt - Valdivielso i sitt betänkande rent allmänt stöder kommissionens initiativ till en reformering av Medaförordningen, även om det finns en del kritiska inslag.
Piétrasanta är också genom sitt betänkande positivt inställd till 1998 års rapport om Meda-programmet.
Jag vill betona att revideringen av Medaförordningen är en viktig del i de bredare initiativ vi tar för att det skall bli möjligt för oss att ge bistånd på ett effektivare sätt och för att förenkla våra ofta alltför tungrodda förfaranden.
Kommissionens syfte med revideringen av Medaförordningen är att förenkla beslutsförfarandet så att vi kan ge bistånd i rätt tid, i linje med Europeiska unionens politiska prioriteringar i Medelhavsområdet.
Kommissionen föreslår en minskning av alltför omfattande kontrollarrangemang för enskilda projekt i förvaltningskommittén, genom att införa strategiska program genom ett årligt antagande av nationella finansieringsplaner och en regional finansieringsplan, och genom att förenkla beslutsfattandet.
De förenklingar som vi har föreslagit skulle göra att programförfarandena för Meda skulle överensstämma med de som gäller för andra finansiella instrument inom EU: s program för yttre förbindelser.
Det finns ingen anledning att hantera Meda-programmet annorlunda.
Jag måste understryka att kommissionen inte kan ha förhoppningar om att förbättra genomförandet av programmet om den fortsätter att förlamas av tungrodda förfaranden.
Godkännandet av den nya förordningen kommer att göra det möjligt för unionen att ge verkligt stöd till Medelhavsländerna under deras strukturella reformeringsprocess.
Den ekonomiska tillväxten i dessa länder är mycket viktig för deras politiska och sociala stabilisering.
Jag bör också nämna att en fast beslutsamhet hos partnerländerna i Medelhavsområdet att få till stånd ekonomiska reformer, verkligen skulle underlätta genomförandet av programmet och åstadkomma en betydande ökning av utbetalningarna.
Vi har ett absorptionsproblem hos en del av våra partner.
Det är svårt att använda pengarna så snabbt och förnuftigt som vi skulle vilja, om vi inte ens har undertecknat associeringsavtalen, eller att berättiga en situation där vi lyckas framförhandla ett associeringsavtal och sedan inte kan få vår partner att starta upp det.
Vi måste alla agera snabbare om vi skall kunna göra programmet mer framgångsrikt.
Vi instämmer i huvuddelen av parlamentets ändringsförslag, särskilt de som stärker Meda-programmets strategiska karaktär.
I denna anda kan vi fullständigt godkänna ändringsförslag 2, 8, 9, 11, 12, 15, 17, 19, 20, 30, 33, 37 och 41 och vi kan delvis godta ändringsförslag 4, 5, 6, 10, 22, 23, 24, 26, 28, 31, 35, 38 och 40, under förutsättning att det görs några mindre ändringar av ordalydelserna.
Detta kan bespara mig lite arbete, om jag är närvarande vid omröstningarna senare i veckan.
Vi kan emellertid inte stödja ändringsförslag 25, i vilket man föreslår en enskild granskning av finansieringsförslagen av Medelhavskommittén.
Vi anser att detta strider mot andan i vårt övergripande förslag om revideringen av Medaförordningen, eftersom vi vill effektivisera och förenkla förfarandena.
Vi kan inte godta ändringsförslag 13, vilket skulle försöka att inkludera ett finansiellt referensbelopp för perioden 2000-2006 i förordningen, eftersom detta uppenbarligen i förväg skulle bedöma utfallet av budgetförfarandet som avtalats i samband med det interinstitutionella avtalet.
Vi kan inte godta ändringsförslag 21, genom vilket man försöker att ta bort det direkta budgetstödet, och inte heller ändringsförslag 27 om direkt industriellt samarbete, och jag bör påpeka att kommissionens nya företagsstrategi fokuserar på förbättringar av företagsklimatet, i stället för på direkta medel för samarbete.
Kommissionen har dessutom inte på detta stadium de nödvändiga resurser som krävs för ett lämpligt industriellt samarbete.
Vi kan inte heller godta ändringsförslag 35 eller delar av ändringsförslag 40 om utvidgningen av decentraliserat samarbete, så länge som vi inte har de nödvändiga mänskliga resurser som krävs för att kunna utföra arbetet på ett ansvarsfullt och effektivt sätt, utan olika former av decentraliserat samarbete kommer att tillämpas då detta är möjligt inom de befintliga regionala samarbetsprogrammen.
Låt mig nu kortfattat kommentera Piétrasantas betänkande.
Jag gratulerar honom och den andra föredraganden, Valdivielso, för det engagemang de har uppvisat.
De flesta åsikter som uttrycks i Piétrasantas betänkande och i ändringsförslagen ligger helt i linje med kommissionens initiativ för en reformering av Meda-programmet och vårt övergripande syfte att förenkla förfarandena och påskynda utbetalningen av biståndet.
Vi stöder önskemålet om en förenkling av Meda-programmets förvaltningsförfaranden och stärkandet av dess strategiska och integrerade förhållningssätt.
Den vädjan i betänkandet om en ökning av kommissionens personalstyrka inom förvaltningen av Meda-programmet, stöder vi helt och fullt.
Tillräckligt med personal för att kunna utföra arbetet, är en av de huvudprinciper som står bakom kommissionens initiativ för en reformering av sina tjänster inom området för bistånd till tredje land.
Ökningen kommer naturligtvis att ske med beaktande av kommissionens övergripande personalprioriteringar, och jag noterar dessutom föredragandens begäran om ett utarbetande av en årsrapport om mänskliga rättigheter i Medelhavsområdet.
Vi anser att detta är en fråga som rådet och kommissionen måste bedöma tillsammans.
Vi stöder förslagen till ett stärkt syd-syd-samarbete och till fler program som stöder små och medelstora företag.
Vi håller just nu på att vidta åtgärder i samband med vattenförvaltningen, men vi har tyvärr inte möjlighet att stödja förslagen rörande små projekt, eftersom vi, som sagt, lider brist på personal som kan förvalta dem på ett lämpligt sätt.
De är oerhört resurskrävande när det handlar om förvaltningsdelen.
Det borde vara uppenbart från vad jag har sagt, att vi i mångt och mycket är inne på samma spår.
Våra Medelhavsprogram är mycket viktiga för mig, tillsammans med stärkandet av Barcelonaprocessen.
Låt mig slutligen ta upp två punkter.
För det första hoppas jag att kommissionen i veckan kommer att besluta om ett meddelande om stärkandet av Barcelonaprocessen, som vi sedan naturligtvis vill diskutera med detta parlament.
Vår finansiering av Medelhavsprogram från och med nu och 2006 är förmodligen den största av alla våra program och motsvarar över 20 procent av våra initiativ gentemot tredje land.
Min önskan är att vi borde ge detta bistånd på ett effektivare och snabbare sätt.
Jag har tidigare berättat för parlamentet om min förvåning över det faktum att om vi skulle fortsätta med den nuvarande utbetalningstakten, skulle det ta oss nästan nio år att komma ikapp våra befintliga, försenade åtaganden i Medelhavsområdet.
Detta är helt enkelt inte godtagbart.
Det går inte att förklara detta för dem som vi försöker att hjälpa, och det är mycket svårt att rättfärdiga det inför Europeiska unionens skattebetalare.
I stället för våra program som förbättrar Europeiska unionens rykte i Medelhavsländerna och världen runt, skadar det vårt rykte trots att vi använder skattebetalarnas pengar för att åstadkomma något bra.
Reformprogram som Meda är alltså en mycket bra illustration över vad vi försöker att göra i kommissionen.
Den andra punkt som jag vill ta upp handlar om detta: Vid det informella sammanträde vi hade i Evian under veckoslutet, talade vi i över tre timmar om bistånd till tredje land och hur effektivt vi utför saker i egenskap av union.
Jag vill verkligen berömma det franska ordförandeskapet för att man prioriterat denna fråga.
Kommissionen tog upp frågan i maj, när jag lade fram vår budget för förbindelser med tredje land för rådet (allmänna frågor), vilket var första gången rådet (allmänna frågor) diskuterade denna budget, och när vi lade fram våra reformförslag, så jag tycker att frågan nu har den politiska prioritet den förtjänar.
Men vi kommer att bedömas efter vad vi gör med Meda-programmet och i Balkanområdet, och efter hur dessa program faktiskt fungerar på plats.
Jag kan inte fortsätta att komma tillbaka till detta parlament och säga att vi har förfärliga problem.
Parlamentet, kommissionen och rådet måste kunna visa att vi får någonting gjort.
Jag hoppas att vi med parlamentets samförstånd under de kommande åren skall kunna se till att våra externa program blir lika effektiva och snabba som vi vill att de skall vara.
