# ID: svediakorp-gov403099
# author: Pronk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 643
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag hoppas att vi inte behöver så mycket ytterligare tid, nu så här sent på kvällen.
Det är synd att behöva avsluta denna i sig mycket viktiga debatt.
Låt mig ta tillfället i akt och komma med ett förslag: Jag tror att det kanske vore förståndigt, om vi i framtiden ser till att inte till exempel på tisdagen bestämma oss för att skjuta in en extra röstningsomgång på tisdag kväll.
På så sätt skulle vi kunna undvika risken för ytterligare förseningar under veckan.
Kanske kan ni framföra detta till presidiet.
Men detta har för övrigt ingenting att göra med debatten.
Det är inte så väldigt mycket som jag behöver förklara.
Först och främst är det ett oomstritt faktum att icke-statliga organisationer spelar en utomordentligt viktig roll, såväl i medlemsstaterna som inom och utanför Europeiska unionen.
Alla är överens om detta: rådet, kommissionen och parlamentet.
Det är också så att EG-fördraget i artikel 136, om man läser den tillsammans med förklaringarna 23 och 38, föreskriver att det skall finnas ett samarbete med framför allt välgörenhetsorganisationer, och detta är naturligtvis också icke-statliga organisationer.
Europaparlamentet har alltid arbetat konkret, och för en tid sedan, för en ganska lång tid sedan, skapade man budgetposten B3 4101 för att möjliggöra finansiering av icke-statliga organisationer.
Det är bara det att till följd av de olika bestämmelser som man har kommit överens om med rådet, och till följd av uttalanden från EG-domstolen, har denna budgetpost efter tre år mer eller mindre upphört.
Europeiska kommissionen har i tre år vetat om att detta skulle bli fallet.
Det är inte det som är problemet.
Problemet är att det händer så litet.
Trots det viktiga intresse som står på spel ser vi egentligen tämligen litet av konkret handlande, förutom bidraget från kommissionen och som vi således särskilt vill informera oss om.
Den stora frågan är nu hur vi skall kunna omsätta de vackra tankar som vi alla har uttalat i verklighet.
Det uppkommer ofta, och jag säger inte detta på kommissionens vägnar utan i egenskap av mig själv, vissa problem med byråkratin.
Det kan tänkas bero på att flera olika direktorat inom kommissionen är involverade.
Icke-statliga organisationer hör inte bara till ett enda generaldirektorat.
Det kan hända att man söker efter en slags allmän infallsvinkel, och samtidigt vill ha några specifika infallsvinklar.
I vilket fall som helst så tar det alldeles för lång tid, för budgetposternas tid går mot sitt slut.
Detta är också anledningen till att vi i kväll, vid denna i sig opassande tidpunkt, ber om kommissionens uppmärksamhet för denna problematik.
Det handlar framför allt om snabbheten.
Det handlar inte om kommissionens avsikter utan om hur lång tid det tar att genomföra saker och ting.
Annars riskerar vi att misslyckas med utförandet av en av våra centrala uppgifter enligt EG-fördraget, vissa förklaringar samt vissa uttalanden som gjordes under Europeiska rådets möte i Feira, eftersom de icke-statliga organisationerna, och detta är det enda problemet, är extremt känsliga för avbrott i utbetalningarna till dem, åtminstone de flesta.
De är mycket känsligare för sådant än vad andra organisationer och medlemsstaterna är.
Det betyder att om man väntar för länge avlider patienten.
Det är det stora bekymret i vårt utskott.
Detta är anledningen till att vi ställer dessa frågor, och det är även därför vi hoppas att kommissionen kommer att åtgärda detta skyndsamt inom ramen för de möjligheter som ges i fördraget, och i den allmänt välvilliga atmosfären som rådet har spridit i Feira, som Europaparlamentet har upplevt och som kommissionen har spridit.
