# ID: svediakorp-gov403081
# author: Ojeda Sanz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill för mina kolleger Ripoll och Pérez Álvarez räkning, vilka har arbetat med detta betänkande men som inte kunde närvara -, gratulera föredraganden Peijs till det utmärkta betänkande hon har utarbetat, framför allt då det tar upp ett mycket viktigt problem ur ett mycket reellt och praktiskt perspektiv.
Jag vill också säga att jag beklagar två saker: den första, att vi inte får höra vår vän Fatuzzos åsikt om hur närsjöfarten påverkar pensionärernas intressen och, för det andra, att det är så få ledamöter närvarande eftersom, om vi tänker på de egoistiska intressena i denna kammare är det troligt att de en dag beklagar att de inte har satt sig in i frågan om närsjöfarten, eftersom vi kanske när som helst tvingas använda oss av den för att kunna resa till och från Strasbourg.
Om vi går på djupet i denna fråga, måste vi säga till Peijs att vi med stort intresse har följt den utveckling och verksamhet som de senaste åren, särskilt utifrån upprättandet av forumet för sjöfartsindustrin, har genomförts i Europeiska unionen för att främja närsjöfarten som alternativ till vägtransporter.
Såväl kommissionens rapport som föredragandens betänkande tydliggör olika komparativa fördelar för de båda transportsätten, av vilka jag angående sjöfarten vill framhäva att denna infrastruktur inte är mättad, har en lägre kostnad, förbrukar mindre energi och därför släpper ut mindre föroreningar i atmosfären samt förbättrar kommunikationerna med regionerna i Europas utkanter.
Vi anser - och jag tror att vi alla är överens om detta - att övergången från godstransporter från väg till sjöfart borde ses som ett prioriterat mål för Europeiska unionens transportpolitik.
Jag vill framhäva det faktum att det under de två senaste åren har genomförts en rad saker som har haft positiva effekter för närsjöfarten.
Detta har gjort att sjöfarten inom gemenskapen, såsom kommissionens rapport visar, mellan 1990 och 1997 har växt med 23 procent.
Det handlar dock om en ganska blygsam ökning - på bara tre procent per år - och det är i jämförelse lägre än vägtrafikens ökning under samma period som uppgått till 26 procent.
I stället för att alltså sjöfartens och vägtrafikens storlek närmar sig varandra har skillnaderna mellan dem blivit större.
Allt tyder alltså på att vi behöver inte bara kraftfullare kvantitativa åtgärder utan att det troligen behövs en kvalitativt annorlunda inriktning.
Vi anser att Peijs betänkande är mycket balanserat, men vi skulle vilja uppmärksamma ett av nyckelmålen för att främja närsjöfarten: att samtidigt minska tidsåtgången och kostnaderna för arbetet med denna typ av båtar i hamn.
I många fall sker arbetet i hamnen - såväl när det gäller fartyget som godset - utan verklig kompetens eller med mycket begränsad kompetens och det gör att det ofta sker ett missbruk av dominerande ställning, såsom införande av obligatoriska tjänster som inte behövs och inte ens används, exempelvis lots-, bogserar- och förtöjningstjänster eller hamnhanteringen, liksom uttaget av mycket höga avgifter.
Det är så att förutom i mycket få undantag, behöver de långväga sjöfartstransporterna inte konkurrera med vägtransporterna och för det mesta utgör i praktiken inte heller flygtransporterna någon konkurrens.
Av dessa skäl anser vi att om vi vill främja närsjöfarten på ett realistiskt och effektivt sätt, är det nödvändigt att göra om det nuvarande systemet för hamntjänsterna, förbättra deras effektivitet och minska kostnaderna.
Vi måste också tänka på vad detta betyder för ekonomin i de områden som har en varvsindustri.
Detta innebär att ge nytt liv till hela området vilket de vet som bor i de städer, och i de regioner där varvsindustrin är ett mycket viktig beståndsdel i den lokala ekonomin.
