# ID: svediakorp-gov403080
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 972
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
År 1995 lade kommissionen på grundval av den strategi som hade formulerats i vitboken om en gemensam transportpolitik fram ett meddelande om utvecklingen av närsjöfarten.
Nu har den andra årliga lägesrapporten kommit.
Det står emellertid efter fem år klart att närsjöfarten endast är ett vackert löfte som inte har infriats, trots det muntliga stödet från rådet (transport) den 8 december 1999, då man sade sig se närsjöfarten som en prioritetsfråga.
Vi försöker inte av ideella skäl få sjöfarten att spela en viktig roll i samhället.
Det handlar om att sjötransporterna kommer att öka med 70 procent under de kommande tio åren.
Det är omöjligt att tillfredsställa denna ökande efterfrågan med endast vägtransport.
Således är sjöfarten ingen konkurrent till vägtransporten, tågtransporten eller transporten på inre vattenvägar - det är en av länkarna i transportkedjan.
Vi har alla ett intresse av att se till att de boende störs så lite som möjligt av förbidundrande lastbilstrafik.
Transporten måste dessutom vara så ren som möjligt, och ur det perspektivet håller sjöfarten en hög nivå.
Snabbhet är kanske inte sjöfartens viktigaste egenskap.
Det är däremot säkerheten.
Vägtrafiken drabbas av helgkörförbud och trafikstockningar.
I många fall kan sjöfarten erbjuda en lösning av sådana problem om man använder sjöfarten som ett komplement till andra transportformer.
Jag vill för övrigt inte med detta påstå att det kan lösa alla problem.
Vi kan undanröja en hel del problem bara genom att arbeta seriöst, se till att man kan använda sig av alla transportformer på ett så bra sätt som möjligt och sörja för så bra anslutningar som möjligt.
Men dessförinnan måste dock vissa villkor vara uppfyllda.
Kommissionen hänvisar i sitt meddelande uttryckligen till näringslivet självt.
Det gör ingenting, men som föredragande vill jag ändå för balansens skull tillägga följande: Det finns många frågor där det står klart att det framför allt är myndigheter, på nationell, lokal eller regional nivå, som kan spela en avgörande roll för att stimulera sjöfarten.
I sitt meddelande reder Europeiska kommissionen ut saken ordentligt.
Parlamentet och dess föredragande har förhållit sig kritiska till kommissionens planer, och försökt att i samförstånd med alla berörda parter, så som det anstår ett parlament, komma fram till detta betänkande.
Näringslivet ombeds bidra med praktiska lösningar av sådant som enligt dess uppfattning utgör hinder för sjöfarten.
Vi väntar fortfarande på den rapporten.
Jag vill understryka några saker.
Än en gång vill jag framhålla att närsjöfarten kan endast bli framgångsrik i Europa om den betraktas som en integrerad del av transportkedjan.
Förbindelser med baklandet i form av vägar, järnväg och inre vattenvägar är oumbärliga i sammanhanget.
Det krävs således att sjöfarten integreras med de andra transportformerna, och det ställer krav på infrastrukturen.
Sjöfarten är också särskilt lämpad för specialiserad transport.
Jag tänker till exempel på bilar.
Tekniska framsteg inom den industrigren som sysslar med konstruktion av specialiserade fartyg är här utslagsgivande och kan bidra till att stimulera vår skeppsbyggnadsindustri.
Sektorns image är också viktig.
Och den behöver klart fräschas upp.
Sektorn lider av den tunga byråkratin inom själva sektorn.
Förfaranden varar i det oändliga.
Men sektorns fördelar blir sakta med säkert allt fler.
Här måste näringslivet ta sitt ansvar, exempelvis genom att upprätta regionala center för säljfrämjande åtgärder och marknadsföring.
Men marknaden klarar inte av detta utan hjälp.
Medlemsstaterna måste undanröja kvarvarande hinder.
Jag tänker till exempel på monopolet på vägtransport, med alla de konsekvenser detta har för de priser som sjöfarten måste anpassa sig till i hamnstaden för närsjöfart Bilbao.
Den som vill transportera en last stöter överallt på övermåttliga byråkratiska förfaranden och oändligt mycket administration.
Detta är till skada för sjöfarten, när man jämför den med andra transportformer.
Parlamentet ber om en flexibel behandling av sektorn, så att den prismässigt kan skaffa sig en bättre position.
Vi tänker till exempel på en befrielse från lotstjänster i hamnar när kaptenen bevisligen är mycket erfaren.
På denna punkt förekommer för övrigt ett mycket störande skrivfel.
Det talas nämligen om " lotsens erfarenhet ".
Det skall naturligtvis vara " kaptenens erfarenhet ", för annars skulle det bli helt galet.
För närvarande är marknaden fortfarande splittrad.
Därför pekar parlamentet i sitt betänkande på behovet av ett samordnat förfarande när det gäller att erbjuda slutkonsumenter transportlogistiktjänster.
Dessa måste täcka alla kombinerade transporttjänster, och på så sätt råda bot på fragmenteringen inom det nuvarande tillhandahållandet av tjänster.
I mitt betänkande förordar jag även stimuleringsåtgärder från kommissionens sida.
Det behövs stimulans för att uppmuntra närsjöfarten.
För att främja Europas förbindelser med omvärlden anhåller jag även om investeringsprojekt särskilt i Medelhavsområdet och i hamnarna vid Adriatiska havet.
Sjöfarten behöver destinationer.
Det tjänar inget till att ha utmärkta terminaler för närsjöfart i Rotterdam, om man inte har någonstans att fara.
För att skapa nya rutter behövs en kritisk massa, och det kan ta ett eller två år innan vi har denna.
Europeiska unionen måste hjälpa till med fördelaktiga lån från Europeiska investeringsbanken för att dessa svårigheter skall kunna övervinnas.
Dessutom saknar vi uppgifter och statistik som näringslivet kan använda som underlag för sina investeringar.
Ingen vet vad vi transporterar, hur vi gör det, i vilka mängder och till vilka platser.
Jag tror att just statistik över transporterade varor och transportformer är en av de saker som vi snabbt behöver för att kunna föra en politik för den transportsektor som kommer att öka så mycket under de kommande åren.
