# ID: svediakorp-gov403057
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 324
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det handlar om Europaparlamentets betänkande om vilken kommunikationsstrategi som skall antas i den sista tillämpningsfasen för monetära unionen, ett betänkande som jag har röstat emot, måtte Peijs förstå.
Betänkandet återspeglar många ansvarigas bemödande inför nästan hela publikens ointresse för genomförandet av euron.
Vi är likväl bara ett och ett halvt år ifrån ett väsentligt datum: indragandet av de nationella valutorna och utsläppandet av mynt och sedlar i euro.
Hittills har förvisso saken visat sig vara relativt lätt för euron eftersom den första fasen framför allt har rört tekniker, banker, investerare på och användare av valutabörser, som alla redan känner till och för övrigt för det mesta är övertygade i förväg.
Under sådana förutsättningar överraskar det inte hur lätt det är att införa euron i denna fas.
Men från och med nu är det ett mycket svårare avsnitt som skall spelas: mötet med medborgarna som ofta ännu inte har förstått vilka ansträngningar som skulle begäras av dem och som skall bli fångad i fällan av de beslut som redan fattats.
För att kompensera denna lucka begär Europaparlamentet att kommunikationspolitiken skall intensifieras genom att anslagen ökas med omkring trettio procent, upp till trettioåtta miljoner euro per år.
För att göra de beslutsfattare som har några tvivel komplexfria, lägger han till med en viss fyndighet, jag citerar den röstade resolutionen att " i enlighet med artikel 37 a i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 utgör informationspolitiken en oberoende verksamhet som inte kräver någon rättslig grund ".
Varför skall man egentligen försaka något under sådana förhållanden?
Jag understryker i förbigående att vi alltid har protesterat mot möjligheten att kommissionen har utgifter utan rättslig grund och vi har protesterat mot detta interinstitutionella avtal som rådet var svagt nog att godkänna i strid med de vanliga principerna för en god förvaltning av offentliga pengar.
