# ID: svediakorp-gov402903
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Europeiska rådet i Feira den 19-20 juni gav prov på ett visst hyckleri beträffande ett antal ärenden och jag kommer att nämna fyra av dem.
I fråga om Österrike som behandlades utanför rådets formella instans, kunde löjligt nog inte de fjorton stats- och regeringscheferna, efter att ha gjort dumheten att kräva ogrundade sanktioner, ta sig ur den knipa som de själva försatt sig i.
Ärendet är särskilt allvarligt därför att det tydligt visar att de tvångsbefogenheter som unionen fått lätt kan vändas mot en nationell demokratisk yttring.
Vi måste komma ihåg det.
I fråga om stadgan om grundläggande rättigheter, låtsades den största delen av stats- och regeringscheferna ännu inte veta om de ville inbegripa sociala rättigheter i den och låta dokumentet bli tvingande.
Här handlar det också om rent hyckleri avsett att dämpa ner protester.
I verkligheten vill de flesta ha detta uttömmande och tvingande dokument eftersom det under sken av att bättre värna om europeiska värden handlar om att sätta munkavle på en demokratisk yttring av varje folk, separat taget.
Under förevändning att ge medborgarna enhetliga rättigheter skall regeringarna lyckas beröva folken denna konstitutionella grundläggande befogenhet att fastställa rättigheter som för vart och ett av dem är själva kärnan i deras historia och kultur.
Beträffande utvidgningen hade rådet hyckleriet att sätta upp nya hinder för kandidatländerna, samtidigt som det uttryckte önskningar om att förhandlingarna snabbt skulle leda till resultat, hinder såsom, till exempel, stadgan själv som självklart riskerar att komplicera anslutningsförhandlingarna.
Till och med när det gäller frågan om stärkt samarbete, som lagts till regeringskonferensens föredragningslista, var rådet knappast ärligt och sade inte vad det egentligen menade.
Jag ställde nyss en fråga till Joschka Fischer i utskottet för konstitutionella frågor om detta, men han undvek att svara.
Vi återkommer till det senare.
