# ID: svediakorp-gov402832
# author: Damião (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 657
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag anser att det lagstiftningsinstrument vi i dag utvärderar i kommissionens rapport har fyllt sin roll när det gäller de avtalsenliga rättigheterna och socialförsäkringssystemet.
Tusentals arbetstagare i vissa länder har haft nytta av det, det är dock överspelat nu.
Det är överspelat eftersom ILO: s avtal från 1952 har setts över och det finns en förhoppning om att de flesta länder i världen skall genomföra en ordentlig förbättring av moderskapsskyddet.
Det har funnits, och finns helt klart, en förhoppning om att unionen i denna fråga, liksom i andra, skall fortsätta att vara socialt mest avancerad.
Men allt är inte överspelat, för när det gäller arbetsorganisation har införlivandet av direktivet i den nationella lagstiftningen brustit och genomförandet av direktivet har varit ännu sämre.
De flesta länder respekterar inte de tre punkterna för organisation av arbetsplatsen, det vill säga, förändring av farliga arbetsplatser, omplacering av kvinnliga arbetstagare och först därefter sjukskrivning, vilket minskar kvinnans inkomster och även hennes befordringsmöjligheter.
Som exempel vill jag nämna att man i vissa länder inte ens respekterar minimibestämmelserna för moderns återhämtningsperiod, vilket specialisterna hävdar ligger på 45 dagar för en normal förlossning för en kvinna på en normal arbetsplats.
Det finns alltså länder som inte alls uppfyller dessa bestämmelser med förevändningen att de vill ge kvinnan ett val.
Vi anser att kvinnor måste garanteras möjligheten till en ordentlig barnledighet, den kan delas med fadern, men ledigheten bör värderas och garanteras i förhållande till riskerna för hennes egen hälsa.
Riskbedömningen i detta direktiv är inte sammanbunden med de andra, främst ramdirektivet om riskbedömning och information till arbetstagare.
Det är inte formulerat och detta innebär att den kvinnliga arbetskraften drabbas av en orättvis behandling då riskkostnaderna för moderskapet tillämpas enbart på ungdomar i fertil ålder.
Dessa är verkligen undervärderade och arbetsgivaren bör ha detta ansvar och denna skyldighet, inte bara när kvinnans läkare informerar honom om hennes tillstånd.
För det första därför att det är för sent: då har man redan utsatt sig för strålningsrisker, kemiska miljöer och felaktiga arbetsställningar och dessa påverkar kvinnors och fosters hälsa mest negativt de första veckorna.
För det andra därför att de inte skyddar mäns och kvinnors reproduktiva hälsa, och steriliteten är i dag betydande i unionen, mer än 11 procent av de europeiska äktenskapen är i dag drabbade av dessa problem, vilka är ett resultat av den livsstil som den ekonomiska organisationen medför, och på grund av det faktum att denna inte skyddar mot dessa faror: jag kan nämna som exempel de extrema temperaturer som förorsakar sterilitet hos både män och kvinnor.
Det vore bra om unionen, som i dag verkligen har förutsättningarna, utarbetade och tillämpade lagar i denna fråga.
När det gäller ledigheten känner vi till de ekonomiska kostnaderna för att föreslå en förlängd ledighet.
Och vi vet att dessa kostnader ligger mycket högre för kvinnliga arbetstagare.
Men vi vet också att hälsoexperterna rekommenderar minst fem månader för att det nyfödda barnet skall få ett skydd i hemmet mot omvärlden och framför allt få växa upp i en gynnsam känslomässigt positiv miljö, som ger den nödvändiga balansen för att växa upp i trygghet, för barnet behöver sina föräldrar.
Därför bör denna ledighet förlängas, vilket gynnar båda föräldrarna i en sund fördelning.
Jag skulle också vilja säga att man i direktivet även bör ta upp den informella ekonomin och avtalen när det gäller icke-typiska arbeten.
Slutligen hoppas jag att kommissionen meddelar oss vad den tänker göra i denna fråga, då den i dag har en utvidgad rättslig grund, den har artikel 13, förutom den gamla artikel 118, vilket gör att den kan ta upp andra aspekter, sådana som tas upp i betänkandet.
