# ID: svediakorp-gov402799
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,223
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
Jag är glad över att kunna delta i denna debatt i dag, tillsammans med ombudsman Söderman vars arbete för unionens medborgare är mycket viktigt, och från kommissionens sida värderar vi det på ett mycket positivt sätt.
Jag vill säga att vi från kommissionens sida anser att medborgaren alltid måste stå i centrum för vårt arbete.
För medborgaren är medborgaren det yttersta målet med all vår verksamhet och skälet till att vi finns till.
Därför spelar såväl utskottet för framställningar som ombudsmannen en nyckelroll på olika nivåer med olika resultat, men de är väsentliga för att förbättra institutionernas verksamhet.
Utskottet för framställningar tar hand om medborgarnas konkreta oro och därför illustrerar de framställningar som inges till parlamentet, så som Lambert påpekar - vilken jag innerligt vill gratulera till hennes betänkande -, medborgarnas problem med de europeiska förvaltningarna och många gånger även med de nationella, och pekar samtidigt på luckor i lagen på såväl europeisk som nationell nivå.
Ombudsmannen tar å sin sida, som Thors säger - vilken jag också vill gratulera innerligt till sitt betänkande -, hand om klagomål mot unionens institutioner och organ när det gäller brister i förvaltningen.
Det sporrar oss att förbättra förvaltningen och kvaliteten i vårt arbete och pekar på att vi bör uppmärksamma våra svaga punkter, de punkter som behöver förbättras.
Men de första som vill ha en effektivare och öppnare förvaltning, är just vi som är ansvariga för denna förvaltning, och därför är kritiken av våra brister välkommen.
Det är bara genom att få reda på bristerna som vi kan ta itu med dem.
Därför vill jag trycka på den vikt vi lägger vid att institutionerna och det arbete de utför fungerar bra, såväl hos ombudsmannen som hos utskottet för framställningar.
Jag skulle, i samband med Lamberts betänkande, vilja ta upp två konkreta frågor.
Ett gäller samarbetet mellan institutionerna, vilket är nödvändigt för att förbättra verksamheten i utskottet för framställningar och dess förmåga att verka.
Jag vill här uttrycka min tillfredsställelse över att kommissionens konstruktiva roll i hanteringen av framställningar understryks i betänkandet, och att det betecknas som tillfredsställande i allmänhet.
Det ger oss ett visst godkännande, och jag är tacksam över det, men vi skall försöka bli ännu bättre.
Detta är inte mer än en sporre för att anstränga oss ännu mer, att förbättra arbetet och samarbetet.
För det andra föreslås i betänkandet en revidering av undersökningsförfarandena i utskottet för framställningar.
Jag vill säga att jag tycker det är en utmärkt idé att samla hanteringen av framställningarna i ämnesområden, ge specialiserade föredraganden i uppgift att behandla dessa framställningar mer ingående och eventuellt dra slutsatser som kan rätta till brister samt fatta beslut för att lösa möjliga luckor i lagtexterna eller motverka oönskade effekter i dessa texter.
Kommissionen är också beredd att överväga en revision av det interinstitutionella avtalet om handläggning av framställningar som kan ändra det nu gällande, från 1989, med parlamentet och rådet, framför allt om något jag anser är grundläggande, och som har tagits upp av någon av talarna, nämligen frågan om svarsfristerna.
Det är riktigt att vi ibland dröjer länge med att svara.
Det är inte alltid kommissionens fel, ibland beror det på att vi väntar på svar från de nationella förvaltningarna, men det är riktigt att vi måste anstränga oss för att bli bättre och så tillfredsställande som möjligt kunna bidra till arbetet i detta utskott.
Jag vill här understryka vikten av samarbetet med andra förvaltningar, ett samarbete vi vill förbättra så mycket det går.
Kommissionen är öppen för dialog, såväl med parlamentet, som med själva rådet, för att förbättra tiden för svaren och få en bättre öppenhet och kommunikation med parlamentet och utskottet för framställningar.
När det gäller Thors betänkande vill jag säga att vi instämmer i att det är nödvändigt att befästa ombudsmannens oberoende som institution och att stödja dess arbete för insyn och öppenhet.
Vi anser givetvis att principen om motivering av beslut som påverkar medborgarna är essentiell och vi försöker tillämpa den på ett systematiskt sätt.
Jag vill också säga att vi accepterar den definition enligt vilken dålig förvaltning är när ett offentligt organ inte agerar enligt en bindande bestämmelse eller princip.
Jag vill dock säga att, så som Söderman mycket riktigt påpekade, ombudsmannen är inte ett rättsligt organ och kan alltså aldrig ersätta de rättsliga organen.
Dess uppgifter är annorlunda mot domstolarnas.
Jag anser att de är oerhört viktigt, i de förbindelser som vävs mellan kommissionen, ombudsmannen och övriga institutioner och organ, att genomgående respektera den institutionella balans som regleras i fördragen.
I denna mening är det så att den allt viktigare verkligheten i ombudsmannainstitutionen, en yngre institution i vissa aspekter än andra i det europeiska institutionsnätet, kräver en viss mognadstid för att medborgarna skall bli bekanta med den.
Ombudsmannen har i sin rapport redogjort för att klagomålen och de undersökningar och utredningar som har genomförts under det senaste året har ökat påtagligt, och detta hör helt enkelt ihop med att medborgarna har fått större kännedom om institutionen.
Det behövs också en mognadstid för ombudsmannens relationer med övriga institutioner för att kunna etablera en önskvärd balans och lösa de logiska spänningarna som kan finnas tills sakerna rullar av sig själva.
Men jag måste säga att hittills har samarbetet mellan kommissionen och ombudsmannainstitutionen, och givetvis den person som företräder den, herr Söderman, fungerat alldeles utmärkt.
Jag vill, ärade ledamöter, mycket kort påpeka att dessa institutioner är bra eftersom all verksamhet i en förvaltning i varje ögonblick kan vara behäftad med en brist på öppenhet, bristande effektivitet, kränkning av grundrättigheter, och till och med korruption.
Men jag vill säga ledamöterna att vi aldrig får framställa det som om gemenskapens förvaltning är särskilt belastad av dessa defekter.
Om man jämför den med andra förvaltningar tror jag att den mycket väl tål en jämförelse och att den till och med går ur jämförelsen med gott betyg på dessa områden.
Ärade ledamöter!
Jag vill till sist återupprepa mina gratulationer till ombudsmannen, herr Söderman, till det arbete han utför, till den växande betydelsen av hans verksamhet och arbete samt till hans samarbete, ibland ett kritiskt sådant, men detta är hans funktion och det förstår vi i kommissionen.
Utformningen av en uppförandekod, tillämplig på förbindelserna mellan gemenskapens tjänstemän och medborgarna är en prioriterad uppgift, och Kinnock och kommissionen i allmänhet arbetar därför med denna fråga.
När det gäller förändringarna av stadgan för ombudsmannen är det behörigt parlamentsutskott som skall avge ett yttrande, i enlighet med artikel 195 i fördraget, och när parlamentet tar detta initiativ kommer vi att behandla alla frågor som hör dit.
Ärade ledamöter!
Jag vill upprepa mina gratulationer till de två föredragandena, och naturligtvis mina gratulationer och min uppskattning för det utmärkta arbete som Söderman i sin självständiga ställning och med sin noggrannhet utför.
