# ID: svediakorp-gov402792
# author: Koukiadis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag gratulera de båda föredragande till deras intressanta påpekanden.
Genom sin alltmer omfattande verksamhet, som täcker ett allt bredare spektrum av medborgarintressen, håller Europeiska unionen på att förvandlas till ett Leviathan, med de oundvikliga inslag av godtycke som förekommer i varje administrativ apparat, ett godtycke som tenderar att bli farligare än inom motsvarande nationella, statliga myndigheter.
Detta beror på att kontrollapparaterna inte har följt verksamhetens utveckling.
Det finns tre vägar för att avvärja de faror som Europeiska unionens utvidgade administrativa apparat medför.
Den ena vägen är att Europaparlamentet oftare och mera direkt blir involverat i kontrollen av Europeiska unionens olika organs verksamhet.
Därför måste man följa upp föredraganden Thors förslag om att kommissionen i sin årliga rapport om gemenskapsrätten tar med ett avsnitt som behandlar framställningar och anklagelser.
Man bör också följa upp förslaget om att träffa en överenskommelse mellan de olika organen, som kommer att underlätta en snabbare granskning av anklagelserna.
Jag skulle kunna utvidga innebörden av dessa förslag och säga att Europaparlamentet i framtiden måste ägna mera tid åt dessa frågor, som är lika viktiga för att stärka parlamentets roll som dess rätt att eftersträva medbeslutande med rådet.
Över huvud taget är det dags att vi hittar en ny grundval för utövandet av parlamentarisk kontroll.
Den andra vägen är att lagstifta om den europeiska stadgan om grundläggande rättigheter, som skall vara juridiskt bindande och ge de europeiska medborgarna rätt att ställa krav, inte bara formella rättigheter utan rättigheter med innehåll, som skall skydda deras intressen väl och innebära rätt till skadestånd, om deras intressen åsidosätts.
Om man skapar en stadga som bara innehåller allmänna uttalanden, kommer det att drabba Europeiska unionens trovärdighet hårt, eftersom unionen, samtidigt som den med ett överflöd av ord hyllar öppenheten inom unionens organ som en grundläggande politisk målsättning och hävdar att närmandet till den europeiske medborgaren är nödvändigt för att integrationen skall förverkligas, undviker att erkänna denna grundläggande stadga, som är nödvändig för att dessa mål skall kunna uppnås.
Och den tredje vägen är att stärka och förbättra ombudsmannens roll, framför allt genom att underlätta hans tillgång till alla de dokument som möjliggör effektiva granskningar.
Det rika material som finns i hans rapport bör samtidigt bli föremål för fortlöpande granskning och bilda utgångspunkten för de nödvändiga reformerna av gemenskapens organ.
Jag önskar ombudsmannen lycka till i hans fortsatta arbete.
