# ID: svediakorp-gov402781
# author: Söderman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,172
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är glad att kunna tala till Europaparlamentet om resultatet av mitt arbete som europeisk ombudsman under 1999.
Årsrapporten för 1999 omfattar sista året av Europeiska ombudsmannens första mandatperiod.
Under förra året inkom 1 577 nya klagomål till ombudsmannens kontor, i jämförelse med 1 372 under 1998 - en ökning med nästan 15 procent.
Antalet inledda utredningar steg från 171 under 1998 till 206 under 1999 - en ökning med över 20 procent.
Förutom att Europeiska ombudsmannen blivit mer känd, kommer det dessutom in en högre andel seriösa klagomål som fordrar fullständig utredning.
Det kanske kan vara intressant att veta att samma trend har fortsatt under innevarande år.
Under de första sex månaderna av detta år, steg antalet nya utredningar med 32 procent i jämförelse med samma period 1999.
Utredningarna är den mest resursintensiva aspekten av ombudsmannens arbete.
Det är därför en stor utmaning att ta itu med denna ökning, samtidigt som kvaliteten på vårt arbete skall upprätthållas och vi skall uppfylla vårt mål att avsluta de flesta utredningarna inom ett år.
Jag hoppas verkligen att Europaparlamentet kommer att stödja ombudsmannen när det gäller att få de resurser som krävs för att utföra arbetet på ett effektivt sätt.
Under 1999 fortsatte vi att erhålla en ganska stor andel klagomål, över 70 procent, som låg utanför Europeiska ombudsmannens mandat.
Andelen klagomål som låg utanför mandatet ökade t.o.m. något, förmodligen därför att vi erhöll ett ökande antal klagomål genom e-post.
Vi tar tacksamt emot klagomål genom e-post, och många av dem innehåller välformulerade fall av påstådd dålig förvaltning.
Allt fler av klagomålen som inkommer med e-post är riktade mot myndigheter i medlemsstaterna.
Under Europeiska ombudsmannens valkampanj förra året, föreslog vissa kritiska röster att ombudsmannens mandat skulle utökas och omfatta klagomål mot medlemsstater i fall där en fråga handlar om gemenskapslagstiftningen.
Jag är inte säker på om de förstod att detta skulle innebära att Europeiska ombudsmannen skulle utföra uppgifter som för närvarande tillhör Europeiska kommissionen, i egenskap av fördragets väktare och till Europaparlamentet i egenskap av demokratiskt forum till vilket medborgarna kan skicka in framställningar.
Vi granskar noggrant alla klagomål vi erhåller, särskilt om de innehåller rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen.
Under 1999 lyckades vi ge råd till den klagande parten, eller överföra klagomålet till ett behörigt organ, i ungefär hälften av fallen.
Av dessa överförde vi 71 fall till Europaparlamentet, för att dessa skulle hanteras som framställningar och gav ytterligare 142 klaganden information om deras rättigheter att inge framställningar till Europaparlamentet.
I många fall skulle klagomålen mot nationella, regionala eller lokala myndigheter kunna hanteras effektivare av en ombudsman i de berörda medlemsstaterna.
I varje medlemsstat bör det finnas ett icke-rättsligt organ som kan hjälpa europeiska medborgare vid konflikter med förvaltningar i medlemsstaterna som rör deras rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen.
Som en person som tror på subsidiaritetsprincipen, är jag övertygad om att det effektivaste sättet att nå detta resultat är genom en utveckling av ett samarbetsnätverk mellan dessa ombudsmän och liknande organ, t.ex. utskottet för framställningar.
Vi organiserade ett seminarium för nationella ombudsmän och liknande organ tillsammans med Stasi, den franske ombudsmannen.
I Paris i september 1999 företrädde Perry, förste vice ordförande i utskottet för framställningar, Europaparlamentet.
Ytterligare ett seminarium planeras att hållas i Bryssel under det belgiska ordförandeskapet i rådet under år 2001, i samarbete med kommissionen och belgiska federala och regionala ombudsmän.
De regionala ombudsmännen och liknande organ inbjöds till ett möte i Florens förra året, som Gemelli, ordföranden för utskottet för framställningar, också var närvarande vid.
De regionala ombudsmännen och de liknande organen kommer också att få en inbjudan till Bryssel nästa år.
Ombudsmännen och de liknande organen i medlemsstaterna, har uppvisat en positiv inställning till ett samarbete med Europeiska ombudsmannen.
Jag tror starkt på att ett samarbete med dem, på lika villkor, kommer att ge de bästa resultaten för Europas medborgare.
I början uttrycktes starka tvivel om Europeiska ombudsmannen hade tillräckliga maktbefogenheter för att kunna göra något för medborgarna.
Dessa tvivel var oberättigade, eftersom gemenskapens institutioner och organ har reagerat på ett korrekt sätt när det rör ombudsmannens arbete.
Sedan början har de själva slutfört ett klagomål till den klagandes belåtenhet i över 180 fall.
De har t.ex. svarat på obesvarade brev, utfört betalningar som är förfallna och ändrat på tidigare ofördelaktiga beslut.
Detta visar på en anda av välvillighet och flexibilitet som är överlägsen den hos de nationella förvaltningar som jag har erfarenhet av.
62 av dessa utredningar inleddes förra året, vilket minskade omfattningen av föreslagna vänskapliga förlikningar från ombudsmannen.
Vi nådde emellertid en vänskaplig förlikning under 1999 i ett fall där kommissionen och rådet kom överens om att den klagande parten bör få ersättning utbetalad för det arbete han utfört som EU: s regionala samordnare vid övervakning av de palestinska valen.
Om den berörda institutionen eller det berörda organet inte genom egna åtgärder försöker komma till rätta med missförhållandena inom förvaltningen, är ombudsmannens slutliga vapen ett utarbetande av en rekommendation följd av, om nödvändigt, en särskild rapport till Europaparlamentet.
För fem år sedan var det många som sade att gemenskapens institutioner och organ inte brydde sig mycket om Europaparlamentet.
Även om de hade rätt då, så har saker och ting uppenbarligen ändrats sedan antagandet av Amsterdamfördraget och Santerkommissionens fall.
Under 1999 utarbetade vi tio förslag till rekommendationer.
I sju fall godtog den berörda institutionen ett förslag till rekommendation.
I två fall har ombudsmannen överlämnat en särskild rapport till Europaparlamentet.
Ett fall är under behandling, eftersom Europol behöver mer tid på sig för att kunna följa förslaget till rekommendation om att man skall gå med på en viss offentlig tillgång till dokument.
Jag anser att Europeiska ombudsmannens verksamhet nått den nivå man har rätt att förvänta sig av ett organ som är nyligen inrättat och som består av 25 personer som arbetar i en ganska komplex rättslig miljö.
Vi åstadkommer resultat för Europas medborgare och detta är det viktigaste av allt.
Jag vill ta tillfället i akt och tacka gemenskapens alla institutioner och organ för ytterligare ett år av konstruktivt samarbete.
Jag vill särskilt rikta mig till kommissionen och dess ansvariga kommissionär, Loyola de Palacio, och tacka henne för att hon återupptagit sin företrädares vilja att skapa en ärlig och konstruktiv attityd i samband med samarbetet med ombudsmannen.
Jag vill också uttrycka min djupa uppskattning av den hjälpsamma och samarbetsvilliga attityd som uppvisats av utskottet för framställningar gentemot ombudsmannaämbetet, särskilt av dess vice ordförande, Gemelli, och även tacka utskottets föredragande, Thors, för hennes viktiga arbete i samband med hennes omfattande betänkande.
Tack för uppmärksamheten.
