# ID: svediakorp-gov402754
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kolleger!
Det senaste årtiondets tekniska utveckling har verkligen framkallat en revolution även i den audiovisuella sektorn.
I ett samhälle som respekterar människan, som arbetar för att tillfredsställa hennes mångskiftande behov - materiella, andliga, kulturella - skulle utvecklingen ha lett till en blomstring för det konstnärliga skapandet och till utvecklandet av nya uttrycksformer.
Den skulle ha gjort konsten tillgänglig för alla och bidragit till en djupare förståelse mellan folk från olika kulturer.
I det kapitalistiska samhället krossas emellertid de för människan välgörande effekterna av den tekniska utvecklingen, såväl i den audiovisuella sektorn som i andra sektorer, av de krafter som styr detta samhälle.
Det vill säga av monopolvinsterna, som inte säkerställs genom en förbättring av kvaliteten på det konstnärliga skapandet, utan genom kontroll över marknaderna, genom vilseledande reklam och ideologisk styrning, som skapar vissa konsumtionsförebilder, även inom kulturen.
Problemet, kära kolleger, är inte bara om de filmer som dominerar i Europa är europeiska eller amerikanska, utan framför allt innehållet i och kvaliteten på de filmer som vi och våra barn ser.
Europeiska unionen betraktar kulturen i allmänhet och de audiovisuella medierna i synnerhet som en handelsvara, som ytterligare ett kommersiellt verksamhetsområde för kapitalet, som ytterligare ett konkurrensområde, som inte kommer att behärskas av dem som har någonting nytt, någonting kvalitativt överlägset att tillföra, utan av dem som har de bästa möjligheterna att till egen fördel utnyttja marknadens mekanismer.
Det ovanstående synsättet är tydligt även i förslaget om programmet Media Plus / Media-utbildning, redan från den första paragrafen i inledningen, från den första artikeln i förslaget till beslut, med vilket man eftersträvar att göra det möjligt för grenens näringsidkare att till fullo utnyttja marknadens europeiska och internationella dimension.
Vi har att göra med en konstruktion som ligger mycket långt ifrån Europeiska unionens folks behov, liksom från kulturen, men nära de intressen som gynnas av en kommersialisering av kulturen.
