# ID: svediakorp-gov402749
# author: Fraisse (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 579
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I ett ekonomiskt och monetärt Europa hade det kunnat vara en fördel att programmet Media / Media Plus har artikel 157 (industri) i fördraget som rättslig grund.
Den audiovisuella sektorn hade då självklart stått i centrum för EU: s politik liksom för vårt arbete.
Men att döma av " översikten " för denna sammanträdesperiod, vilken författats av parlamentets presstjänst, kan jag konstatera att Media Plus-programmet inte är en av denna veckas starka punkter.
Och jag blev verkligen förvånad över det begränsade intresse som framkallades av ett av de viktigaste betänkandena från utskottet för kultur det här året, fast sanningen att säga blev jag inte särskilt förvånad.
Kulturen har - i parlamentet likväl som i alla EU-institutioner - ett mycket svagt anseende.
Det måste bli en ändring på det.
Här handlar det inte endast om den audiovisuella industrin.
Man borde förresten snarare tala om den audiovisuella sektorn.
Tillsammans med andra kolleger som också har sagt det här önskar jag att artikel 151 om kultur också skall utgöra ett rättsligt stöd för detta audiovisuella program.
Jag tar tillfället i akt att rikta ett mycket innerligt och varmt tack till Hieronymi för hennes beslutsamhet att utvidga programmets grundval, mål, och för att utveckla dess medel, för att inte tala om all den energi som hon har lagt ner på vårt gemensamma arbete.
Industrin är inte allt i det audiovisuella skapandet.
För det är just skapande det handlar om, och detta program syftar till att göra den kulturella mångfalden effektiv och konkret.
Kulturell mångfald är inget slagord, utan en nödvändighet, såväl kulturell som ekonomisk.
Audiovisuella verk bör så snart som möjligt ges spridning i alla Europas länder.
Stödet till de biografer som visar icke-nationell europeisk film bör stärkas.
Att understryka den kulturella vikten av detta program är givetvis inte ett sätt att försumma dess ekonomiska betydelse.
Det verkar som om den audiovisuella sektorn kommer att skapa fler än 300 000 högst kvalificerade arbetstillfällen till 2005.
Kan man bry sig så litet om en marknad ämnad att växa så snabbt?
Samtidigt tycks varken den kulturella nödvändigheten eller det ekonomiska målet väga särskilt tungt för genomförandet av programmet, som i övrigt har ambitiösa mål.
Budgeten är - som alltid när det handlar om kultur - minimal.
Och då talar jag inte ens om det faktum att klockan alltid är efter tio på kvällen så snart kultur kommer på tal här.
Man svarar väl då att budgeten har utökats i förhållande till de två föregående programmen, Media 1 och Media 2.
Det tror jag inte på.
250 miljoner för tolv länder och 310 för 16 länder är inte mindre än de 400 miljoner som i dag föreslås för ett trettiotal länder.
Varför en så löjeväckande budget, utan påtagliga anslagshöjningar, för ett program som kan förena det dubbla mål som är så viktigt för Europa, nämligen målet om en egen, mångskiftande identitet och kultur samt målet om en dynamisk ekonomisk utveckling?
I den digitala tidsåldern, som man säger lovar oss en revolution vad beträffar bildmediernas innehåll och spridning, när Media Plus-programmet bereder utrymme åt pilotprojekt, t.ex. digitaliseringen av vårt audiovisuella arv, är det då seriöst att se så föga seriöst på Media Plus-programmet?
